Åh, finaste födelsedagen. Kanske bästa någonsin.
Jag fick börja nyåret på det allra bästa sätt jag kunde tänka mig, med ett helt fantastiskt födelsedagsbluesdansjam strax efter midnatt och så mycket danseufori i magen att jag knappt visste vart jag skulle göra av mig. Vi hade alltså blueskväll kvällen innan födelsedagen, och det är inte alltid vi håller på till efter midnatt på en vanlig tisdag, men den här gången var det av någon anledning extra mycket folk och extra trevlig stämning, och så blev det plötsligt min födelsedag och så annonserade Kristian ett födelsedagsjam åt mig. Jag kände mig så otroligt uppmärksammad och omtyckt och omhändertagen.
Morgonpromenerar, fortfarande sprudlande lycklig och knarkig efter nattens dans.
Morgon och födelsedagsfrukost på Kanolds med Anna, Lollo och Lisa. Gott och fint och glädje.
Lunch med tårtbuffé på Steinbrenner, som alltid när någon fyller år.
Som jag sa öppnade jag paketen några i taget. Fick så himla fina och bra presenter i år! Till exempel bok och tuschpennor och papper och spel och den här tjusiga soppsleven. (När jag skrev det där inlägget hade jag dumt nog inte en tanke på att jag skulle fylla år snart - önskelistefrågan var bara en del av listan som jag fyllde i. Och sedan i efterhand har folk sagt "ja, jag läste ju listan, men den vågade man ju inte köpa några från för det skulle ju alla andra göra". Det förstår man ju. Men Markus och Anneli tog risken och gav mig en soppslev! Den är så blank! Alla mina andra köksprylar är ärvda eller köpta på loppis och därför lite mattade och repiga. Den här är så ny och blank att jag kan spegla mig i den. Värsta lyxigt!)
Födelsedagskvällsmat: grapefrukt och finmjölkchoklad, båda födelsedagspresenter. <3
Det som gjorde den här födelsedagen extra fin var att den var så full av kärlek. Och att det liksom sjönk in i mig. Att annars kan jag få för mig att folk gratulerar av artighet, kramar mig för att man ska, sjunger Ja må hon leva för att det hör till. Men idag kändes det på något vis som att ... jag får ju all den här uppmärksamheten för att folk vill fira mig. Det är klart att det fanns de på kammarkörsrepet som stod och tänkte på vad de skulle äta till middag medan de sjöng för mig, men det fanns också de som stod och utstrålade kärlek till mig. Till mig, liksom! Och det är klart att det fanns de i födelsedagsjammet som dansade med mig för att det ingår i ett födelsedagsjam. Men det fanns också de som genuint tycker om att dansa med mig och som genuint tycker om mig. Och jag levde i det hela dagen, nej hela veckan, att få vara så omtyckt som jag är. Vilken otrolig lycka!
Dario Marianelli | the Secret Life of Daydreams
No comments :
Post a Comment