terminsstartstankar

Det har varit några trixiga veckor, med oro och glädje om vartannat. Jag har varit bekymrad över mitt frilansliv och undrat om pengarna ska räcka. Just nu har jag ju jobb som jag trivs med, men ett är bara ett vick fram till sommaren och ett är på timmar, så där finns ingen trygghet alls. De ringde från mitt gamla jobb och undrade om jag kunde komma in och jobba litegrann, så så kanske det blir, men då är förstås även det på timmar. Denna otrygghet från månad till månad. Som jag skrev i min årssammanfattning 2014 alldeles nyligen har jag trots det aldrig varit så lycklig som nu, men tänk om den här oron ligger och tär och undergräver den där lyckan utan att jag märker det förrän det är försent ...?

Johan sa att det är nog lite så det känns då och då, för alla. Oroligt, men gällande olika saker i livet, bara. Och jag tänker att det kanske alltid är lite tufft att komma tillbaka till verkligheten efter en vintersemester så fin som den jag hade, även om man inte vantrivs med sina jobb. Och jag tänker att jag kanske är lite lyckobakis efter en helt bisarrt händelserik och galen höst; kanske fortfarande lite tomt på reserver, rent känslomässigt.

Och så tittar jag lite i mina fotoarkiv på sånt som är oredigerat från början av januari. Och hittar det där livet, det där livet som är så fullt till brädden med fina saker att det inte skulle rymmas mer ens om man knör. Och jag kan inte låta bli att bli alldeles varm i hjärtat. Mitt fotograferande är mig till så stor hjälp.

Det här hittade jag från januari:


När Jens och jag hade varit här i stan för trettondagsbalen och hans semester var slut, följde jag med till Malmö för att hänga där några dagar extra. Vi gör så ibland: delar upp dagar och reser tillsammans mellan städerna, för att våra ledigheter inte alltid matchar perfekt, men man ändå kan få vara på samma ställe. Och så är det så mysigt att tillbringa de där restimmarna tillsammans.


Lösgodis i Malmö.


Jag blev födelsedagsbjuden på bio och fika av Emil, som jag inte träffat sedan oktober. Så fint att ses!


Vi hade Blues Garden-möte och flamsade en del men fick en hel massa bestämt också. Dagen efter öppnade vi anmälan och platserna bara rann iväg. Det kommer folk till Blues Garden från Köpenhamn, Oslo, Helsinki, London, Dublin, Berlin, Stockholm, Malmö, Uppsala, Umeå och en massa andra ställen. Folk vill verkligen komma till vår magiska bluesträdgård! Jag spricker av stolthet.


Jonathan och jag åt frukost och pratade framtida samarbeten och annat skoj. Vill sjunga mer! Måste sjunga mer.


Jag var en till helg i Malmö och utsikten från bussen på hemvägen såg ut såhär. Jag har inte bara förlikat mig med bussresan, utan börjat trivas med den. Jag lyssnar på musik och podcasts och sjunker ned i det som är mitt.


Ellinor och jag åt superfin frukost på Brogyllen.

Allt det hittade jag i början av januari. Trots oron: Mitt allra finaste liv.

Ellie Goulding | Dead in the Water

2 comments :

  1. Så fint att båda sakerna får finnas där samtidigt, både oron och det allra finaste livet. Jag tänker att det är det sannaste: att det är både-och.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ja, så tänker jag också. Det känns fint.

      Delete