För ett par veckor sedan var vi allihop bjudna hem till Davids föräldrar, som bor på landet utanför Kode, för att fira Davids födelsedag. Han är för dålig på att fira sin födelsedag och ställa till med fest tycker vi, så det var på tiden att vi fick uppmärksamma honom lite. Och det blev en sådan där drömkväll som det kan bli ibland när man minst anar det; så mycket sommaridyll att jag genast började tänka "det här är som midsommar, fast så som det aldrig blir när det verkligen är midsommar ...". Det var nästan löjligt. Fast bara fint.
Först lite förberedelser.
Plocka sallad och skölja direkt under kranen i växthuset.
Kan inte komma över hur mycket det ser ut som att jag klistrat på det här salladshuvudet i Photoshop? Eller som att Liam snyter ut det ur näsan? Trots att jag var där och såg honom kasta det.
Duka.
Hacka.
Och sätta upp taket till vårt medeltidstält, som ju David har sytt (!!!). (Såhär ser det ut med väggarna på!)
Födelsedagsbarnet!
Sedan åt vi middag
och sedan den här bisarrt fina och goda mockatårtan som Anna-Lena gjort till efterrätt.
Till och med fin inuti!
Så småningom var vi så mätta att det inte gick att få i oss mer tårta.
Då spelade vi krocket!
Blandade stilar förekom:
Hej! :)
När vi var klara hade solen gått ned och det började mörkna.
Då plockade vi undan och satte oss på altanen med kuddar och filtar.
David öppnade födelsedagspresenter, bland annat ett brädspel ...
... och saxar. Egentligen en present till oss själva eftersom flera av oss har stört oss länge på att David inte hade någon ordentlig sax i köket. :)
Kolla va. Världens finaste man. Tänk att jag hittade världens finaste man? Vad är oddsen?
Och sedan satt vi där och småpratade och åt chips och drack whiskey (inte jag) och Baileys + kaffe (jag) och tänkte på livet och vänskap tills det var sent och natt och dags att åka hem. Tack familjen Björkman för denna världsfina fest! Det var bäst.
Idina Menzel | Into the Unknown
No comments :
Post a Comment