Lördagspromenad med mina älsklingar. Den här lillskrutten växer och växer och pratar! Och blir bara gulligare och gulligare, men annat är ju inte att vänta när det är Johans unge det gäller.
Klättrar gör han också.
Vi träffade på en hel liten familj!
Den här gässlingen ville gärna hälsa.
Den här skyltförtjusningen konstaterade vi ju i bloggen redan i vintras. Den har INTE avtagit. Men nu räknar han medan han petar på bokstäverna, ungefär: ett två fem åtta nio elfa tvolv nitton och sedan börjar han om och det är det GULLIGASTE.
Vi går alltid samma runda när vi går ut på lördagarna eftersom det är den som är lämpligast för barnvagn, men jag tröttnar ju inte på det här området.
Och medan Gabriel går på upptäcktsfärd ligger jag i ljungriset och tänker på livet. Sedan dyker han plötsligt upp och säger kom, kom! Då tycker han att det är dags att gå vidare och att jag ska följa med (inte kan man lämna någon liggande på marken sådär). Han är försiktig med folk han inte känner, men på senare har jag minsann blivit accepterad. Oftast. :)
Vilken tur att det blev vår, och till och med sommar. Jag hoppas på så många av den här typen av livsbejakande promenader under månaderna som kommer.
Sandra | Everlasting Love
No comments :
Post a Comment