Andra helgen i december var toppen. Jobb och kalas och vila och allt på en gång. Vi tar hela helgen:
På fredagkvällen hade jag konsert med mina körer, båda två på samma konsert för första gången någonsin. Kolla bara vilket otroligt gäng!
Det här var så KUL. Och maxat, och trots att jag hade planerat allt i minsta detalj blev konserten försenad. Så nu håller jag på och grunna på vad vi kan förändra till nästa gång. Man blir ju aldrig färdig, det kan alltid skruvas på litegrann. Men det är inte huvudfokuset, inte det viktiga. Det är ögonblicken - de där ögonblicken när jag står där och dirigerar och är precis mitt i musiken, mitt i allt - vad levande man är!
Post-konsert-öl! Eller juice för min del, för annars hade jag somnat på stört. Det gjorde jag nästan ändå. Blir ju helt slut efter den urladdning som det innebär att leda konsert. Men det är en mjuk och fin och bubblig trötthet.
Frida hade med sig Charlie och Liam fick hundgosa lite. Hans lyckliga flin :)
Och jag fick så urtjusiga blommor, en fantastisk bukett från varje kör. Bilden gör dem inte rättvisa! Jag blev så glad, blir fortfarande lika glad varje gång jag får blommor av en grupp eller kör eller kurs.
Dagen därpå bakade Liam och mamma och jag pepparkakor, en tradition jag inte gärna missar.
Liam orkade i två och en halv plåt, sedan blev han rastlös. Bra kämpat! <3
Min mammas händer.
Samma kväll var Liam, Anna-Karin, Lisa och jag på julkonsert med West of Eden i Annedalskyrkan. Jag har alltid tänkt att det skulle vara trevligt att gå på den, men det har alltid varit något annat samma kväll (decemberkvällarna tenderar ju att fyllas upp).
Jag tyckte om alla upptempolåtar men tyckte att balladerna var för tråkiga. Bäst var ändå gästartisten, Hamish Napier.
På söndagen var jag på ett tretimmars möte med alla dansföreningens ledare och styrelsen. Det var toppen, styrelserepresentanterna ställde en massa frågor till oss ledare om hur saker är och funkar i verkligheten. Mycket bra kom upp och som alltid handlar det om: hur ska vi sköta kommunikationen i en såhär stor förening där alla ställer upp ideellt? Där alla gör det för att man älskar dans och tycker att det är roligt, men det samtidigt finns en hel del tråkiga, jobbiga, svåra sysslor som "någon" måste göra? Styrelsen vi har nu är så jäkla bra, det är fint att bli lyssnad på såhär.
Frampå eftermiddagen efter mötet åkte jag direkt vidare till ...
... adventsmyset hos Lisa! En av julens bästa traditioner.
Jag tog inte särskilt många bilder, så de här två på Christian, Anna-Karin och Karin får representera stämningen.
Och det här är förresten Lisas granne Martin! Han är bra, vi tänker behålla honom.
Ganska många timmar senare var vi fyra kvar ...
... som landade i varsitt soffhörn ...
... och blev liggande där en bra stund innan någon orkade masa sig hem, sent på söndagkvällen. Tack Lisa för kalaset och tack alla vännerna för sällskapet och kärleken!
Hamish Napier | Spey Cast, Pt. B
No comments :
Post a Comment