I helgen spelade vi Hjälp! igen, för allra sista gången. 22 föreställningar tror jag att det blev allt som allt sedan premiären i oktober förra året. Jistanes, att vi orkade! Men det gjorde vi och jobbigt var det och underbart roligt. Jag är så glad åt den här knäppa kören jag är med i, som inte liknar något annat. <3
I fredags firade vi dessutom. Amanda är bra på kalas. Efter kvällens föreställning klev vi över gatan till Chateau Beirut. Såhär såg det ut:
Maten var så hiiimla god.
Vi sjöng en hel massa ocksås - det började med Wangol tror jag? Eller jag minns inte? Men vad lycklig jag blev av att få sitta där vid bordet mitt i den här fantastiska musiken. Sedan sjöng vi och sjöng vi - Morfar har berättat, Voodoo Child, Honky Tonk Women och jag kommer inte ihåg allt. Men vi sjöng.
Frampå midnatt tyckte restaurangen att de ville stänga, så då gick vi till Plankan.
Lite Baileys på det?
Morgonen efter vaknade jag och hade inte sovit riktigt så många timmar som hade varit bra för mig, men jag pallrade mig i alla fall in till stan för att äta frukost med Johanna.
För det är ju gött.
Frampå förmiddagen gick vi och ställde oss i denna kö. Café Taktik hade utförsäljning av alla sina brädspel och vi tänkte försöka se vad vi kunde hitta. Men jag inte fram alls (eftersom jag hade föreställning på eftermiddagen) och när Johanna väl kom fram en stund efter att jag gått var det helt utplockat. Så för oss och de hundratals som stod bakom oss i kön var det ingen lyckad expedition.
Sedan hade vi matiné och då fotade jag ju inte, men här är en bild från logen i alla fall.
På lördagkvällen var jag hemma och jobbade. Jag har ju varit ute och rest och bott borta och gud vet allt, så jag låg lite efter. Ville bara skriva det så att ni inte tror att allt bara är resor och kalas hela tiden. Att jag sitter på helgkvällar (eller helgnätter) och jobbar är inte en ovanlighet; någon gång måste man ju kompensera för alla timslånga morgonpromenader och få något jobb gjort. Den här fantastiska chokladen som jag fick av Julia & Johan i födelsedagspresent höll mig sällskap. Jag har insett att mjölkchoklad med över 50% kakaohalt är min nya grej. Det är den perfekta balansen mellan allt!
På söndagen kom snön!
Sångensemblen Amanda | Någonting värmer
No comments :
Post a Comment