Vad mycket du reser! säger alla jag träffar, mamma, min chef på jobbet, alla vänner. De ser det på facebook eller instagram eller i bloggen, några hör det på telefon. Ja, det har blivit så: sex helger i rad är jag bortrest nu, sedan är jag hemma en helg, sedan borta några veckor till ... Det är det mest spännande och samtidigt det tryggaste liv jag någonsin levt och jag njuter medan jag kan. Och när jag väl är hemma, gör jag mitt allra bästa för att hinna träffa viktiga människor. Till exempel:
En söndagsfika med Åse alldeles efter att Liam åkte hem i början av februari. Det är ju svårt att låta bli att oupphörligen förälskelsebubbla om honom, men ingen av mina vänner har sagt upp bekantskapen än i alla fall.
En sånglektion med min allra käraste lärare och mentor fick jag in. Inte för att jag hinner öva något mellan gångerna, men jag accepterar att det är så just nu. Det är bättre att jag går dit och sjunger än helt låter bli. Och jag går alltid därifrån skuttlycklig och glad.
Ett träningstillfälle med Marianne; vi ses en gång i månaden ungefär och lär varandra grejer, en väldigt givande skill share. Hon är bäst! Och vi är medvetna om lyxen i att ha den här tomma lokalen helt för oss själva mitt på dagen.
Quizlaget Mårrans vänner, som återuppstår ett par gånger om året för att sedan åter gå i ide, gjorde sitt bästa på fina Tidbloms en onsdag. Dock fick Mattias stanna hemma med jetlag, detta faktum sörjde vi.
Till och med en lunch med Kristoffer hann jag få in i februari! Detta är jag mycket nöjd med, eftersom våra arbetstider krockar så mycket det bara går ... Men skam den som ger sig när det gäller att träffa folk man vill träffa, till slut går det.
Stor & Jireel | Nightime
No comments :
Post a Comment