hällristningar och kvällar vid brasan



Liam och jag kom just hem från en knapp vecka på landet (ja, nu igen). Svårt att låta bli att åka dit när det finns möjlighet och det inte finns särskilt mycket att göra i stan.




Jag tillbringade det mesta av tiden med att promenera, som vanligt.



Och umgicks en del med den här skrutten.


Vi eldade ganska mycket i kaminen, vissa kvällar för att det var lite kyligt och vissa kvällar bara för att det var roligt :)


Det var inte direkt badväder, men ett par kvällar kom jag mig ändå i vattnet, och då var det förstås helt ljuvligt varmt i vattnet - varmare än på land. Sådana kvällar har vi alltid stranden helt för oss själva vilket ju är en lyx man inte föraktar. Därför sticker här bara huvudet på mig upp ur vattnet, av anständighetsskäl för er bloggläsares skull :)


Vi åkte på utflykt till Vitlycke museum och tittade på hällristningar





och rösen och bronsåldersgårdar. Coolt ändå att de här konstverken (bilderna alltså, inte husen ...) liksom har legat här i tretusen år? På samma plats? Att folk bodde här för så länge sedan och var ungefär som jag? Tanken svindlar.


En kväll kom Anna och Carro upp och hälsade på! Det var störtfint att få besök, det kommer mer bilder från det i nästa inlägg.


Här har vi ett stilleben komponerat av min kvällsunderhållning: Broderi, korsordstidning, tre böcker (något optimistiskt; jag har ju verkligen haft svårt att hitta läsro på senare. Men jag kom en bra bit i två av dem, så det finns hopp!) och en kokbok som Liam lånat av Paul och som jag får välja ut recept ur, som Liam ska laga åt oss. <3 Dessutom (ej i bild) har vi sett klart Good Omens, som jag inte fattade något av i tre avsnitt och sedan tyckte var underbart andra halvan. Det är en estetiskt tilltalande serie för mig också, med mycket kontrast och färg.


Efter ett tag började vi få tråkigt och blev irriterade och griniga på varandra, så då tyckte vi att det var lika bra att åka hem. Tack Bohuslän för den här gången! Fint som alltid. Kanske är det höst nästa gång vi kommer tillbaka.

Michelle Willis | See Us Through

No comments :

Post a Comment