dunderförkylningen



En dryg vecka före jul låg snön fortfarande kvar, och dagen innan den skulle smälta bort tog jag en långpromenad.


Upp över golfbanan här i närheten, aldrig så fint som under ett snötäcke.








Det var en strålande fin eftermiddag, och jag är så glad att jag tog mig ut ...


.. för dagen efter på väg hem från jobbet började det klia bak i halsen.


Tecknen var otvetydiga, så jag laddade upp för en förkyld helg när jag handlade: frysmat, glass, lösgodis samt mjölk och kakao till varm choklad. Liam var i England för att fira för-jul med familjen (jag kunde inte följa med eftersom min jobbetermin inte slutade förrän 22 december), så jag kunde inte skicka iväg honom för att fylla på glassförrådet heller.


Bänkade mig framför På Spåret, orkade inget annat. För sedan blev jag mycket riktigt sjuk. Rejält sjuk också, värre än på flera år, långt värre än covid i somras (jag testade negativt på två antigentest nu, så det verkar inte som att det var covid den här gången). Det är för trist när det gör ont att svälja och ont att hosta och är jobbigt att andas och man inte får sova och allt värker. Usch!


En kväll spelade jag Dominion online med Lisa, Jonas och Oskar, för att distrahera mig lite från hostan. Fast vid det laget hade jag tappat rösten (fullständigt, alltså så att jag inte kunde få fram ett endaste knyst - väldigt intressant att liksom känna inifrån att stämbanden inte alls kan sluta sig!), så jag konverserade i skrift medan de pratade.

Också: lakritste, vatten, en tom chokladförpackning, och näsdukar (och så några bläckpatroner jag inte orkat städa bort). Vilken förkylningsutsikt!


Fyra dagar senare mådde jag till slut bättre. Puh! Vid det laget hade Liam kommit hem vilket också hjälpte, ingenting är så vilsamt och lugnande som hans varma, mjuka närvaro. Så då kunde vi äntligen se till att få granen klädd.


Dagen efter var det dagen före dopparedagen och jag var äntligen frisk (förutom i rösten) och kunde ta mig ned till stan för att köpa några julklappar. Kände mig ledsen över att ha missat så mycket jul den veckan jag var sjuk, alla de roligaste sociala julkalasen hände den helgen, och de är så stor del av min jul. Men man får vara glad att det inte var mer än en vecka och inte värre än en förkylning.


Fint på stan!


Sedan var det bara det roligaste kvar. :)

Cory Wong feat. Cody Fry | Golden

No comments :

Post a Comment