försiktigt

En radda till med instagram-bilder tar vi. Jag vet inte hur jag ska göra med det sen. Jag tycker själv att de inte är lika roliga som de foton jag tar med min vanliga kamera ... Men jag orkar inte släpa runt på den och har inte fotat ett dyft med den sedan 17 januari (I know!). Då känns instagram som ett vettigt alternativ, att fota något känns ändå bättre än inte alls. Och telefonen har jag ju alltid med mig. Vad tycker ni om att jag bloggar dem här? Blir det trist? Kanske att det blir mer storkamera när jag blir gladare. Om man vill följa mina instagrambilder allteftersom de dyker upp men inte har en iPhone själv, så går det i alla fall bra här.

Jag är på benen igen om än knappt. Försöker göra allting väldigt försiktigt. Flera kloka vänner har påpekat att det nog är utmattning det handlar om (eftersom jag först var helt sönderstressad i höstas och sedan blev sjuk två gånger i rad). Så jag försöker att inte boka in mer än absolut nödvändigt så att jag ska orka sådant som jag redan lovat och åtagit mig. Skolan, till exempel. Jag försöker sjunga lite försiktigt också och inte bli stressad och skrika på utan mer försöka smälta in i det igen. Så vi får se. Längtar fortfarande efter någon form av god nyhet som ska väga upp de tråkiga jag fick.

***

Let's have another round of instagram pictures. I don't know what to do with that later. Personally I don't think they're as nice as the photos I take with my ordinary camera ... But I don't feel like lugging that around with me and haven't taken any photos with it since January 17th (I know!). Which makes instagram an alternative; shooting something feels better than nothing at all. And I always have my phone with me. What do you think about me blogging them here? Does it get boring? Maybe there will be more from the big camera when I get happier. If you want to follow my instagram shots as I take them but don't have and iPhone yourself, you can do that here.

I'm up again, albeit weak. I try do to everything very carefully. Several wise friends have noted that it's probably exhaustion (since I was so stressed this fall and then got sick twice in a row now). So I try not to book more new things into my schedule than what's necessary, to just be able to take care of the things I've already promised - such as school. I try to sing a little too, very carefully, and not get stressed and try to rush things but just take it slowly. So we'll see. I still long for some kind of good news that we'll balance out the bad ones I received.

Daniel Nelson | Force of a Rainbow