julafton

Julafton! Så härligt hur julafton blir mindre och mindre poängen med julen ju äldre jag blir. Och inte för att jag tycker mindre och mindre om julen (snarare mer och mer) utan för att jag lägger mer fokus på allt det andra, hela december ... samtidigt som jag fortfarande tycker om själva julaftonen. :)


Vi firade en extremt lågmäld och långsam julafton i år, mamma och pappa och Liam och jag. Henrik var iväg med sin fru och svärmor, så honom fick vi klara oss utan. Det blev lite tomt faktiskt.


Men i alla fall! Någon snö fick vi inte, men tack och lov frost. Trevligare med frost än till exempel blött och grått och ösregn på julafton, kan jag tycka.


Ibland ser jag mig om och tänker "nämen GUUUU vad fint vi har det. Hur får man ens ha det såhär fint och lyxigt hemma hos sig? Va va va?". Är så lyckligt lottad.


Fina paket hade vi också!
Liam och jag började med lång sovmorgon och långsam frukost.


Och sedan pallrade vi oss iväg till kyrkogården för att tända ljus på mormors och morfars grav som traditionen bjuder. Jag har saknat dem extra på senare, jag vet inte varför. Önskar ofta att jag hade fått lära känna dem som vuxen också och inte bara som barn, eller tonåring i mormors fall. Men mina minnen av dem har jag kvar ändå.


Mamma var med förstås. Det är tradition att jag tar den här bilden på mamma och Liam på kyrkogården på julaftonen nu. <3


Sedan promenerade vi hem till föräldrarna och gjorde i ordning och mamma tände ljus.
Sedan åt vi julbord! Det vill säga, mamma och pappa åt köttjulbord, och Liam åt allt med fisk på julbordet (han älskar Janssons frestelse och sill och sånt), och själv åt jag sojabullar med mammas potatismos. RIMLIGT


Trötta och dästa landade alla sedan i varsin soffa eller fåtölj för att vila eller läsa en stund. Detta var min utsikt från soffhörnet.


Vi lekte julklappsleken förstås, som ju är det enda av julklappsutdelning vi har kvar i vår familj numera (tack och lov). Mamma brukar alltid vinna flest paket, men i år var det JAG som tog hem storkovan! Kan inte minnas att det någonsin hänt förut. Vilken triumf.


Efter Karl-Bertil Jonsson (ett måste) spelade vi Ticket to Ride, och minerna var både koncentrerade ...


... och glada. :)


Och sedan var det redan sent på kvällen och vi tackade för oss och fick skjuts hem av mamma, som var på väg till midnattsmässan. Och min älskade och jag gjorde några kvällsmackor och bänkade oss framför vår egen julgran och gav varandra en eller annan julklapp. Julfrid i kubik kallar jag det. God jul!

Jamie Cullum | In the Bleak Midwinter