brädspel, semlor och musikal

Redan februari! Månaden började med åtskilliga besök på IKEA för att försöka prova ut en ny säng åt Ulrik (och mig, eftersom jag ju mer eller mindre bor hos honom nuförtiden). Det är ett jäkla meck att välja säng, bara att fatta alla olika typer av madrasser och bottnar det finns? Men det blev bra till slut. Tror vi. :)


Det var bokklubbsmöte och vi hade läst Fars rygg av Niels Fredrik Dahl. Jag gav den en tvåa, lägsta betyget jag gett för någon bok i bokklubben hittills. Tyckte att den bara upprepade sig och upprepade sig, och att det inte fanns någon variation i ensamheten och hjälplösheten som beskrevs.


En fin dag gick Lisa och jag på långpromenad.




Det var vackert ute men förjävla kallt! Så kallt att vi efter lunch bestämde oss för att ...


... gå hem till mig och äta semlorna här istället för att äta utesemlor som vi annars alltid gör. Men Lisas hemgjorda mandelmassa smakade lika gott i soffan som utomhus! (I alla fall nästan.)


Och så hade jag min alldeles egna chokladsemmelpremiär. Jag som inte är ett stort fan av grädde är ju extremt nöjd med att man kan få semla med chokladmousse på Berzelii.


Den här skrutten ser jag knappt längre eftersom jag hålls i Vasastan hos Ulrik ofta och Liam hålls i Köpenhamn hos sin flickvän då och då. Men jodå, vi bor fortfarande ihop och han är fortfarande lika gullig. Och lika omöjlig. :)


En helg åkte Ulrik och jag till Jönköping över en natt för att umgås med vänner till honom. Vi bodde här på Stora hotellet.


På fredagkvällen drack vi gindrinkar på La Vue med Joakim och Gunnar. Det var så himla trevligt! (Gin & tonic till Ulrik och Periscope till mig, och sedan någon typ av dry martini till Ulrik och en Basil Gimlet till mig. Båda mina var störtbra, men bäst var min gimlet.)


Dagen efter åkte vi ut till Patrik och Timea, och dottern Olga och hunden Egon, som bor i ett otroligt mysigt hus i skogen och så åt vi semlor och spelade brädspel. Det blev Rebirth som jag aldrig spelat förut men som var himla roligt!


När vi kom hem igen blev jag förstås förkyld, eftersom det var sportlov med ledigt från körerna och då blir jag ju alltid sjuk, det är sen gammalt. Så sedan gjorde jag ingenting annat den veckan förutom att sura. Men frampå helgen åkte jag till Helsingfors för Scandinavian Shuffle! Den resan får ett eget inlägg snart.


Kom hem från Finland och kände mig allmänt sliten, men jag fick energi av det klara vädret. Här en eftermiddagspromenad längs vattnet. Göteborg är som vanligt det vackraste som finns.



När solen gått ned en liten stund senare blev allting vitt.


Och sedan promenerade Ulrik och jag ned till Operan och såg Miss Saigon. Det var mäktigt! Bäst var scenografin och, hur ska jag säga, helhetsintrycket av handlingen? Jag har ju sett den förut, men det är ännu obehagligare och närmare nu när det är krig överallt hela tiden. Jag grät av sorg över världen och njöt av maffigheten i den här sceniska produktionen på samma sång - vilken märklig känsla.

Dijon | Yamaha

i slutet av januari

På söndagen i snö-veckan blev det ingen skidåkning. Då ville jag gå ut och njuta av allt det vackra ihop med min älskling, och han åker ju inte längdskidor (än).


Vi pulsade upp till Delsjön genom snön och stod sedan länge och tittade på den här utsikten.


Elva minus och frost i håret.



Jag är så kär i honom.



När vi kom tillbaka till Teknikbacken hade det redan börjat mörkna ...



.. och vi stod en stund och bara tittade på eldprickarna i allt det blå.


Efter promenaden försvann Ulrik iväg till sitt körrep med Indiekören, och jag åkte till Frölunda för att spela Mario Kart med alla dessa de gulligaste av Mario Kart-motståndare.


Dagen efter vaknade jag och var sjuk. Tusan också! Jag hade tänkt mig en riktigt lång skidfärd den här dagen, för sedan skulle det börja töa (och det gjorde det också). Men det blev ju inget med det. Istället blev det en mycket kort promenad bort till Stadsbiblioteket för att hämta ut en bok jag reserverat.


Sedan var jag sjuk i princip hela den veckan. SURT. Men på söndagen kom Birgit över på pysseleftermiddag, det var så mysigt!


Och sedan såg det ut såhär utanför fönstret, så då blev det ingen mer skidåkning. Buuu! Sedan var det terminsstart med körerna och den veckan hann och orkade jag inte med något annat än att jobba. Det tar på krafterna att dra igång en ny termin med allt vad det innebär av nya och gamla sångare, tusen frågor och mail, provsjungningar och liksom bara själva energin det kostar att ansvara för alltihop. Och samtidigt får jag så mycket glädje och energi tillbaka. <3


En annan sak som hände i januari var att Duncan hade födelsedagsfest. Det var en toppenkväll och jag tog en enda bild, den här på Karin, Patrik och Leslie. :)


Och så fyllde min käraste Anna år och firade med fika på Ahlströms på själva födelsedagen. Lyxigt att ha vänner som också är lediga på dagtid, och har sitt firande när jag är ledig och kan vara med!


Och så var det ju filmfestival! Jag gick på fyra filmer varav tre dokumentärer. Bäst i år för mig var Runa Simi, en underbar dokumentär om ett projekt att dubba Lejonkungen till quechua. Den var så vacker (vilka BERG!) och gripande och mänsklig och jag var så rörd att jag grät. Hej och hå!


En fredag hade vi brädspelskväll hos Patrik. Men innan brädspelet kom den här ... ställningen fram och det blev highlife genast. Man har inte roligare än man gör sig, etc. :)



Sedan blev det Azul. Här fick inte fudgen stå sedan, för där ska det ligga andra brickor, men bortsett från det var det ju högst rimligt att ha fudgen på hedersplats!



Jag vann en omgång och lag Tove/ Lisa vann en. En mycket bra fredagskväll!


Och dagen efter avslutade Liam och jag januari genom att gå på Porter Stout-träff och smaka på en massa god stout (och en hel del mindre god stout också för den delen). En rimlig eftermiddag!

Markus Krunegård | Du stör dig hårt på mig

sen kom snön

Sen kom snön - på riktigt! Det hade snöat lite dagarna innan förstås; jag gick ju på den här fina promenaden på trettondagen, som var en tisdag. Men det var natten efter den promenaden som det verkligen tumlade ned snö från himlen. Och när jag vaknade på onsdagen såg Vasastan ut såhär.


På kvällen gick Ulrik och jag ut på promenad, bara för att få titta lite på Göteborg i snöskrud. Jag kan inte ens minnas senast jag såg såhär mycket snö i Göteborg.


Järntorget.


Vi tittade in på Draken och hämtade ett filmfestivalsprogram, och sedan klev vi över till Bishops och beställde två små glas mycket mörk mycket stark stout av olika sorter, som vi delade på.


Och sedan hem igen genom Haga.


Allt var så tyst och magiskt och vackert, det var en underbar kväll. Det är härligt att vara så kär att en kvällspromenad blir en date.


Dagen efter tog jag itu med projekt Hämta hem mina skidor (de har stått i mina föräldrars bod ett par vintrar, för de hamnade där när jag köpte dem och sedan dess har det inte varit skidåkningsväder alls i Göteborg).


Tog spårvagnen till Kålltorp, åkte skidor hem längs Delsjövägen. Helt tokigt att det gick att göra det!


Dagen efter åkte jag ut på den första riktiga skidturen. Brudarebackens skidklubb hade nämligen spårat i Skatås med skoter. Riktiga längdspår! I Göteborg! Det händer kanske vart tionde år att det är tillräckligt mycket natursnö för att det ska gå att spåra i Skatås. Annars har jag ju varit uppe på golfbanan och åkt, och visst går det att åka runt där i de spår som blir av att andra åker, men det är något helt annat med maskinspårade spår.


Jag åkte hemifrån till Skatås och därifrån runt milspåret. Det var fredag och nästan tomt i spåren.


Annars tycker jag att milen i Skatås är riktigt tråkig - bara träd, träd och träd och ingen utsikt någonstans ifrån. Men nu! Med snötyngda träd och vackert ljus mellan grenarna uppe på höjden!


Det var ljuvligt att vara ute i det och jag var mycket lycklig.


När jag kom fram till Lilla Delsjön vek jag av och tog ett varv runt sjön, där det också var spårat. Underbart.



Och sedan tillbaka till Skatås och hem igen därifrån. 17 km blev det allt som allt. Hemifrån min egen ytterdörr rätt ut i skogen och tillbaka. Nä, vilken dröm.


Dagen efter var det lördag och mycket mer folk ute, så jag stannade nästan inte alls för att fota, det är joxigt nog att vara långsammast i spåren även utan extra stopp. Men njöt i fulla drag gjorde jag ändå.


Mikael och Frida hade bestämt sig för att äta lunch ute vid Härlanda Tjärn den här dagen, och bjudit in en drös vänner att komma förbi och umgås, bara för att det var så härligt väder. Och jag skulle ju ändå ut i spåret, så det gick utmärkt att kombinera. Anna-Karin tyckte att det var så mysigt att jag kom på skidor och sa "åh, har du åkt skidor hemifrån?". Och då kunde jag svara "ja ... och så har jag åkt ett varv i milspåret". Då kände jag mig STURSK kan ni tro!!! :)


Överlag bara en så mysig grej - att kunna äta lunch i solen med gott sällskap mitt i en skidtur (även om inte det goda sällskapet deltog i skidturen).


Och sedan tog jag en liten tur till innan jag vände hemåt. 17 km den här dagen också. Det är ett rent lyxliv och inget annat.

TEED | Rekt