grövelsjön del 1



Årets vecka i Grövelsjön var såhär i korthet: Jag fick åka skidor och vara utomhus! Jag fick umgås med min morbror och moster! Det var jättesvårt underlag och det blev inte lika mycket skidåkning som jag hoppats!

Här kommer den långa versionen:


Första dagen tog vi bilen över till norska sidan och åkte från Ryan till Valdalens gård och tillbaka. Det var otroligt isigt i spåren och svårt för mig som inte har varken teknik eller styrka för att klara det, så vi valde en ganska platt tur. Det var ändå slitigt och blev bara 11 km.



Macka och saft. Jag vet att jag säger det varje gång jag åker skidor (eller varje gång jag är ute över huvud taget) men: Hur kan det vara så gott?



Det var lite dystert ute eftersom det var så blött väder och ingen snö på granarna, men jag njöt i alla fall.


Hur fina fönster har min moster och morbror? Gröna på utsidan och röda på insidan.


Dag 2! Jag föreslog att vi skulle åka upp till Lövåsen och bli hämtade där eftersom vi då bara behövde åka uppför och slapp läskiga nedförsbackar (uppför är det inga problem med isen - det är ju bara att ställa sig på tvären och gå upp. Men nedför!). Bra idé, tyckte Anders.


Det var strålande sol och underbart, underbart att vara ute.



Fikapaus vid Lappvallen.





Fika även för mina fina kompisar lavskrikorna.


Sen hade jag inte fått nog, så det blev såklart att vi åkte ned för backarna mot Grövelfjäll också. Jag tog mig ned helskinnad trots isen och var mycket nöjd och stark. 15 km blev det sammanlagt.


Dag 3: Mot Olåns vindskydd, en lite kortare tur på förmiddagen eftersom Anders hade ärenden på eftermiddagen.


Fina Grövlan!


Av det här vädret - flera plusgrader på eftermiddagen, minusgrader på natten, i över en vecka i sträck - blir skidspåren som BETONG. Extremt snabba spår, och ont gör det om man ramlar (men jag klarade mig rätt bra i år).


Men alltså det SKA inte vara barmark första veckan i mars. Så obehagligt och nyttigt att se detta överallt, hur tydligt det blir med klimatförändringarna.


Upp till Olåns vindskydd kom vi.


Efter lunch tog jag en egen liten tur för att det var så härligt väder och jag ville få åka mer (18,5 km blev det den här dagen sammanlagt). Åkte mest fram och tillbaka i kraftledningsspåret (det är aningens mindre betong i spåren där det pistats med pistmaskin än där de kör med skoter, så jag valde ett sånt lätt spår).

OCH DÅ SÅG JAG TVÅ KUNGSÖRNAR.

Hann såklart inte få upp kameran och var för upptagen med att stirra för att tänka på det ändå. Men det var otroligt, ett majestätiskt kungsörnspar som seglade över trädtopparna alldeles ovanför mig. Jag blev helt tagen, inte minst av deras storlek: Min hjärna fick först inte ihop storleken och avståndet; hann tänka "de där fåglarna måste vara mycket närmare mig än jag först trodde, för SÅ stora kan de inte vara" samtidigt som den tänkte "jag SER ju hur långt bort det är" och "jag SER ju på teckningen under vingarna att det är kungsörnar". Det var magiskt, en magisk upplevelse. Och lika fort var de borta.

ENGRANE feat. Ryan O'Shaughnessy | Birds

också i februari



Februari alltså. Första halvan: Fick må bra och vara mig själv, halleluja! Andra halvan: Hade PMS från helvetet i två veckor samt var förkyld en av dem (exakt som i januari). Det var redigt tungt faktiskt.


Den här långpromenaden var i början av månaden, så då var jag glad och njöt trots att det var deppigt väder.


Det här sällskapet kan faktiskt också rädda upp nästan vad som helst när det behövs. <3



En eller annan chokladsemla skadar ju inte heller humöret!


Hade några riktigt fina egna förmiddagspromenader också. Under den här promenaden fotade jag is ...


.. och drack varm choklad som jag hade med i termos bara till mig. Jag har några olika bra stenar och hällar längs Delsjön nu, så att om en bra plats är upptagen går jag bara till nästa.


En eftermiddag var Birgit hemma hos mig på pysseldag. Alltid mysigt!


Och en fredag hade jag spelkväll med Lisa, Alexander och Patrik. Det var Alla hjärtans dag, så Lisa hade bakat kladdkaka med hjärtan och hallongrädde. Hur fint!



Det blev Forbidden Desert. Eller Forbidden Dessert som vi brukar säga för att det är roligare.



Vid halv elva ringde Tove som just slutat jobbet och undrade om vi skulle fortsätta länge nog för att det skulle vara idé att komma förbi. "Vi går nog inte hem innan midnatt!" sa Lisa. "Bra, då kommer jag!" sa Tove. Hon hade med sig stickning, så det gjorde inget att vi var mitt i spelet när hon kom.






Det blev en så himla mjuk och fin kväll. Till sist gick de hem vid två. :)


Ny dag, ny termospromenad!




Det är så vackert hemma hos mig.


Och så finns det ju hästar att säga hej till.


Mot slutet av månaden mådde jag som sagt SKRUTT men när förkylningen avtagit blev jag utdragen på promenad av Lisa. Det är allt bra tur att det finns sånt som natur och vänner i livet, så att man kommer ut och mår bättre fast man inte egentligen orkar.


Och vilken tur att det finns Lisas hemgjorda semlor!

Voces8 | and the swallow av Caroline Shaw

bergensbanen del 2: Bergen - Oslo



På hemväg från Scandinavian Shuffle! Vet att jag redan ooh:at och aah:at över denna tågresa i ett helt inlägg men vi åkte ju hem också och då fotade jag också, så ja. Här kommer ett till.


Vi åkte från Bergen vid åttatiden på måndag morgon. Var otroligt nöjd med att hotellet vi bodde på (och som också hela eventet ägde rum på) låg precis bredvid tågstationen. Det var bara att rulla dit.


Den här vägen hade jag Liam med mig också (han åkte direkt från skolan till Bergen innan helgen, så han var inte med på tåget upp), så han fick se hur fint det var.


Sötnos!




Och såhär glad var jag hela resan.


En så magisk känsla att man kan åka tåg i sånhär miljö? Annars tänker jag att sådan här miljö är ju sån man åker skidor i, inte att det ska finnas räls där.


Fin-Karin! <3



Inne i kupén var det stickakut. Det blir ofta så när Anna-Karin är med. :) Den här gången var det Hanna som behövde stöttning.




Sju timmar senare var vi tillbaka i Oslo. Helt otroligt att en lång resa kan gå så fort och vara så givande? Rekommenderas!

Brightsand feat. Gustav Davidsson | Acceptance