london dag 4

Detta:


Också: 18 par nya strumpbyxor (skojar ej) - lycka. Ensamtid, den jag alltid behöver och söker upp förr eller senare på resor, med musik i hörlurarna och promenaden över Millenium Bridge till Tate Modern. Flyget var flera timmar sent och vi var så trötta, så trötta efter alla intryck, all glädje, att vi blev griniga. Men när vi fått mat i oss blev vi flamsiga istället. Och sedan lugnet på flygplanet. Jag älskar ju att flyga: Tänker så bra på flyg, allt är vackert utanför. Till och med när vi landade i slasket på Landvetter vid midnatt. Och sedan den slutliga lyxen: Mina föräldrar hämtade och körde oss hem. <3

Hanson | Penny and Me

london dag 3

Detta:


Också: Jag hade velat tillbringa timmar i världens bästa affär, Paperchase på Tottenham Court Road. Men bara ett kort besök hanns med och kanske är det lika bra: jag hade blivit köpgalen annars. Detta strålande sneda höstljus i Hyde Park och vårt älskade afternoon tea. Glädjen över att jag visst hittar, så mycket bättre än jag tror, att det fungerar att gissa vilket håll man ska åt och så hamnar man rätt. Bussresorna; vi åkte så mycket buss på denna resa, tyckte så mycket mer om det än tunnelbanan trots att det tog längre tid. Lugnet i att sitta där, titta ut och vara tyst bredvid sin bästa vän. Om Hansonkonserten vet jag inte vad jag ska säga mer än att jag önskar att jag hade kunnat tala om det för mitt trettonåriga jag, att vad som helst för roligt kan hända sen, mycket roligare än man någonsin kan drömma ut.

Hanson | A Minute Without You

london dag 2

Detta:


Också: Sova så tryggt och gott bredvid Anna, brunch utan någon brådska. Sedan hade jag i Carros sällskap ungefär världens bästa shoppingdag, vilket kändes hur underligt som helst. Eftersom jag verkligen inte tycker om att köpa kläder gör jag det väldigt sällan, vilket gör att jag till slut inte har något att ta på mig eftersom allt är utslitet. Eller, som det här året, allt är en storlek jag inte längre trivs i. Men plötsligt på en lördag förmiddag i London: två par jeans, två tjocka tröjor, två tunna tröjor, tre blusar, två par tights (varav ett par med renar på!!!), en klänning och en kjol. Så skönt.

Lunch på smarriga Wagamama. Musikalbiljetterna var slutsålda, så istället blev det bio: Underbara Saving Mr. Banks med färger och soundtrack jag blev helt lycklig av (ja, naturligtvis av Thomas Newman, som jag anat). (Och på ett ställe i filmen sa han "And when people go into a movie house in Leicester Square ..." och där satt vi på bio på Leicester Square! Meta!) Tokportioner med glass på Häagen-Dazs. Och sedan gick vi hemåt i alla ljusen, funderade vid varje busshållplats på om vi skulle kliva på en buss men ville ändå gå en liten bit till och en liten bit till.

Thomas Newman | Ginty, My Love