och sedan kom sommaren

Och sedan kom sommaren till Ljungskile. <3

Jag har glömt säga det, men jag kom TOK-inte in på jazzlinjen på musikhögskolan. Jag fick beskedet när jag var i Venedig och bearbetade det där (tack vare några av de finaste medlemmarna i en av de finaste körerna i världen, som höll om mig hela kvällen, för en hel kväll krävdes det faktiskt), och sedan lämnade jag det värsta bakom mig.

Jag fick riktigt dåliga resultat (för er som är insatta: C-provet gick jättebra (skam vore väl annars eftersom jag ändå gått där två år), men L-provet var katastrof, och det är ju det som spelar roll). Och jag tyckte inte ens att jag gjorde så dåligt ifrån mig, så det var jobbigt. Inte för att jag inte kom in, för det vet jag att jag inte har nivå för, men för att resultatet var så dåligt att jag genast började frukta att jag inte kommer komma in nästa år heller, och då blir jag ledsen.

Men som sagt har jag redan bearbetat det. Så nu tänker jag inte mer på det, utan glädjer mig bara åt att jag får ett helt år till på Ljungskile!

För beslutet att stanna var inte alls svårt. Det må så vara att det kommer kosta mig det mesta av mina sparpengar (eftersom mina folkis-CSN är borta sedan länge). Jag kommer ha så roligt, utvecklas så mycket, och vara så lycklig.

Och nu, de sista veckorna på Ljungskile, är jag gladare än någonsin över mitt beslut. Alla de jag tycker mest om ska antingen gå kvar i tvåan eller börja på musikhögskolan i Göteborg, så jag behöver inte ta farväl av någon; inte heller av platsen, som har betytt så mycket för mig. Det är bara ett litet sommarlov (för min del fyllt av sångövning, har jag tänkt) och sedan sätter vi igång igen. Hurra!

***

And then summer came to Ljungskile. <3

I forgot to say it, but I totally did not get in to the jazz line at the Music Academy. I found out when I was in Venice, processed it there (thanks to some of the finest members of one of the finest choirs in the world, which held me the whole evening, because it actually took a whole evening), and then I left the worst behind me.

I got really bad results, so it was hard. Not that I didn't get in, because I knew I'm not that good yet, but the results were so bad that I began to fear that I won't get in next year either, and that made me sad.

But as I said I've already processed it. So now I'm not going to think any more about that, but just be happy to have a whole other year at Ljungskile!

Because the decision to stay wasn't difficult at all. It may well be that it will cost me most of my savings. I'll have so much fun, I'll learn so much, and I'll be so happy.

And now, these last weeks in Ljungskile, I am happier than ever about my decision. All the people I like the most will either stay for a second year, or start at the Music Academy in Gothenburg. So I won't have to say goodbye to anyone, nor of the place itself, which has meant so much to me. It is only a small summer vacation (for my part, full of singing practice) and then we start again. Hooray!

Phil Collins | On My Way