Igår kväll var Kristoffer och jag på Konstmuseet och såg två utställningen; New Nordic Photography (som jag gillade till stora delar) och Close Your Eyes And Tell Me What You See (som jag tyckte var ganska äcklig till stora delar; varför måste så mycket av den moderna konsten vara så äcklig jämt? Varför måste saker se ut som mögel och sånt? Bluäääh).
För övrigt har jag börjat (börjat? Jag har hållit på att reflektera över detta i några år) tänka på att jag inte bryr mig om konst om jag det inte finns historier. Utställningar ger mig mycket mer när konstnärens kommentarer finns med. Jag vill veta vem det är på bilden och varför den togs (framför allt varför!), och gärna en tanke eller två. Hm. Jag ska utveckla detta lite mer och höra av mig när jag har tänkt ut vad denna insikt kan tänkas få för konsekvenser. Är jag verkligen så grund att jag inte kan tänka mig in i konst själv, utan måste ha konstnärens klargörande idéer?
***
Last night Kristoffer and I went to Konstmuseet to see two exhibitions: New Nordic Photography (which I appreciated for the most part) and Close Your Eyes And Tell Me What You See (which I thought was pretty gross for the most part; why must so much of the modern art be disgusting? Why do things have to look like mold? Bluäääh.)
I've been starting (starting? I've been thinking about this for a few years) to think about the fact that I don't care for art without stories. Exhibitions give me so much more when the artist's comments are there. I want to know who's in the picture and why it was taken (most of all why!), and I'd love a thought or two about it. Hm. I'll work on these thoughts and get back to you when I know what consequences this insight might have. Am I really so shallow that I cannot think about works of art by myself, without the artist's clarifying ideas?
Björk | Unravel
No comments :
Post a Comment