Frukost tillsammans.
Dessa två va.
Och de här två!
Ungefär direkt efter frukosten (eftersom vi inte var så snabba med att gå upp på morgonen, och heller inte hade något särskilt skäl att ha bråttom) åkte vi in till stan för att äta lunch.
I det här blogginlägget är det nästan lika många på bilder på Maria som i
detta!
Sedan åkte Maria till jobbet och jag åkte för att träffa min underbara vän Johannes.
Bakom de här fönstren bor det en pytteliten person som bara är några veckor gammal. Honom kunde jag inte träffa eftersom jag var så förkyld. :( Men jag hoppas på julen. De brukar vara de enda dagarna på året (om det alls blir några) som Johannes och jag återgår till ursprungsläget för vår vänskap - att bo några kvarter ifrån varandra, som vi gjorde på gymnasiet, istället för många mil ifrån varandra, som vi gjort nästan oavbrutet sedan dess.
En promenad i Gröndal. Så himla vackert här. Jag visste att du skulle gilla det, sa Johannes.
Sedan gick jag över en bro.
Sen åkte jag till Moderna Museet, där de har såhär fina grejer i foajén. Men inuti var det mest uställningar med mycket mögel i den här gången, och det gillar jag inte.
Morgonen efter åkte jag hem efter denna så fina vecka. Två saker: Detta med att bo hemma hos en vän, jag är så glad åt det. Att få fika och luncha och gå på museum
och äta frukost och kolla på film och äta varma mackor och åka tunnelbana ihop och få godnattkram. Det är så mycket som är så hastigt, man träffar en vän över en fika och hinner knappt uppdatera, kan knappt vara helt sig själv med caféslamret i bakgrunden - inte som man kan i tevesoffan med varsin filt och gott om tid, när man inte måste använda varje minut till att prata om något utan bara kan vara tysta ... Ja, lyxigt är ordet, att få vara så mycket med Maria och nästan lika mycket med Andreas. Tack!
Amanda | Wild Mountain Thyme
