tjäktja - alesjaure - abisko



Sista fjällvandringsdagen! Tjäktja - Alesjaure. Vi hade redan innan bestämt oss för att flyga helikopter från Alesjaure, som jag också gjorde för två år sedan. Den gången var det för att jag fick problem med knäna av att gå i sandaler den där långa dagen då mina kängor gått sönder. Den här gången var det tidsbrist - vi "förlorade" en dag på att gå till Tarfala, och hade redan bokat våra tåg - och dessutom var vi trötta. Och dessutom var Liam exalterad och supersugen på att åka helihopter. :)


Liam försökte steka pannkakor till frukost. Det gick jättedåligt. :)


Hejdå Tjäktja!



Det var en lätt och lugn dag, lagom svalt i luften och inga konstigheter. Inbäddad sådär är han inte för att det är kallt utan för att skydda mot solen.


Den här dalen är så varm och vänlig jämfört med mycket annat häruppe. Allt är vackert på sitt sätt, såklart.



Framme!


Bastun i Alesjaure. Den har varit en sådan plats för sinnesfrid förr, men den tiden är förbi tyvärr. Det var smockfullt i bastun, och smockfullt av folk med badkläder (! Lägg av med att ta hit civilisationen och sexualisera kroppen på fjället på det där sättet!) men utan fjällbastuvett. Ingen lugn och god tystnad. Och när jag stod och tvättade mig var det någon som sa "det är ganska många som väntar så det är nog inte läge för stora jultvagningen!". Har ni hört så dumt? Om det är någonstans man gott kan vänta på sin tur och ta det lite lugnt, så är det väl i fjällkvällen. Han verkade heller inte ha varit på fjället tillräckligt länge för att ha insett att man bör passa på att göra sig så ren man bara kan när man har möjlighet, för sedan kommer det några dagar utan bastu ... Han kunde dra något gammalt över sig, tyckte jag.


Glad i fjällkväll!


Fjällmorgon, 04:30. (Inte frivilligt, jag vaknade för att gå på toa. Men fint är det.)


Samma plats, två år senare men med hela kängor denna gång.


Och morgonen därpå flög vi! Det är ju så roligt och härligt och vackert. Och Liam var alldeles till sig. Det var underbart att se.


Alesjaure från ovan.


Såhär glad var han :)


Och så landade vi i Abisko Östra, traskade upp till turiststationen, åt lunch och tog tåget hem.

Så vad tyckte Liam till slut om att fjällvandra, då? Han säger att han absolut vill fjällvandra igen! Att det är lurigt första året, för att man inte vet exakt vad man vill ha med sig (varje gång man fjällvandrar kommer man ju på saker som hade förenklat livet för en själv, men som var svåra att förutspå bara på grund av andras packlistor), men att han är sugen på att göra det igen nu när han vet mer hur det funkar.

Men det hade jag redan fattat. För bara ett par dagar in började han redan säga "nästa gång vi gör det här ...". Och att han stannade så ofta och sa "den här utsikten får man ju inte överallt ..." och sånt. Jag känner väl igen någon som är fjällbiten när jag ser det. :)

Esbjörn Hazelius | Nu löser solen sitt blonda hår

1 comment :