sylarna - storulvån

Etapp 5! Sylarna - Storulvån, 16 km, sex timmar och 45 minuter inklusive pauser.

Vilken tur - vilken strålande tur att jag fick den här dagen.


Frukosten på Sylarnas fjällstation är fantastisk. Är det för att jag älskar frukost i största allmänhet, och att jag längtar efter mjukt bröd och goda pålägg efter bara några dagar med knäckemackor och jordnötssmör? Eller för att deras grötfrallor och rabarbermarmelad faktiskt är något utöver det vanliga? Är det kanske för att man kan äta VÅFFLOR till frukost, eller är det helt enkelt bara utsikten? Ja inte vet jag. Jag åt så att magen stod i fyra hörn, satt och läste min bok och tog det hur lugnt som helst. Det var perfekt.


Jag visste att jag hade en bekväm och lätt vandring framför mig, så jag unnade mig en riktigt lugn och långsam morgon och pallrade mig inte ut förrän klockan var nästan halv elva.


Utsikten från fjällstationen är ljuvlig i alla väder och årstider - det vill nu säga, jag har bara varit där i två årstider (såhär ser det ut en kväll i september). Drömmen är att komma dit på vintern någon gång, men först måste jag bli jättestark och bra på att åka turskidor.


Här står jag och är pigg och glad och redo!


På väg ned för backen råkade jag ta nästan exakt samma bild som kvällen innan utan att tänka på det. Det var väl något med den där spången som tilltalade mig.


Det blev snabbt för varmt för jacka och halsduk, snart kunde jag gå i en tunn underställströja. Fler än jag passade på att njuta av att det äntligen blev så fint väder.


Och sedan var det bara perfekt vandring i flera timmar. En lätt vind som höll myggorna borta, annars bara solsken och ulliga moln. Och leden! Leden är ju så lättgången! Jag har ju varit här förut flera gånger, men glömmer ändå skillnaden mellan Jämtlandstriangeln och andra leder. Spänger så fort det blir minsta lerigt. Knappt stenigt alls. Rena promenadstigen.








Vid kvart över ett var jag framme vid Spåime, rastskyddet som ligger ungefär på mitten.


Jag tog en riktigt go paus på en timme och en kvart, läste bok och tog det lugnt, lite för att ta igen luncherna under dagarna innan då jag mest varit stressad över att det snart skulle börja regna.


Men det gjorde det inte. När jag vände mig om såg det ut att vara skyfall över Sylarna, men jag fick inte en droppe på mig på hela dagen. LJUVLIGT.




Vid en viss punkt på leden ser man faktiskt både Sylarnas fjällstation och Storulvåns fjällstation från samma ställe (ja, om man vänder sig om förstås). Såhär på bild är det knappt man kan ana husen, men i verkligheten syns de tydligt båda två. Bakåt ligger Sylarna, där i sluttningen mellan bergen ...


... och framåt skymtar både bilvägen till Storulvån som ett ljust streck, och själva huvudbyggnaden en bit till vänster om den.


Bron över Lill-Ulvån.


När jag kom upp på den sista sluttningen, nära foten av Stor-Ulvåfjället, såg jag ovädret på andra sidan dalgången. Mäktigt! (Särskilt som jag själv visste att jag själv bara hade en kort bit kvar och att det inte gjorde så mycket om det skulle regna på mig just här. :))



Tyvärr hade jag fått mer och mer ont i ena knät under slutet av dagen (dagen innan försökte jag skydda högerknät i nedförslutet, eftersom jag har känt av högerknät mest under andra vandringar - och eftersom jag nu tog alla större kliv med det andra benet vaknade jag alltså med kompensationsont i vänsterknät istället. SÅ DUMT) och den här sista backen ned till Storulvån är en himla pina alltså! Det tog mig en HALVTIMME att ta mig ned den sista kilometern, med myrsteg och försiktighet.


Men till slut låg den i alla fall där, Storulvåns fjällstation, mitt slutmål. Ni kan tro att det var gött att duscha och basta, laga mat och köpa glass, och krypa upp i en soffa med min bok.


En sen kvällsbild tagen från fönstret i mitt rum, mot Sylmassivet långt därborta. Det ser så otroligt långt bort ut, det lilla blå berget med glaciären, och nästan ofattbart att jag gick därifrån bara samma morgon? Men så är det med avstånd på fjället. Man går och går och går. Sedan kommer man fram.

Dagen efter tog jag nattåget hem. Så trött, så nöjd, så stark, så stolt.