försommaren

Försommar! (Var förresten inte hela våren försommar i år? Kort och intensiv.) Den här regnbågen såg jag över ängen alldeles därhemma under någon av den här tidens många, många promenader.


Under en annan promenad stannade Tove, Lisa och jag för premiärdopp (i alla fall för mig) och matsäckslunch. Premiärdopp den 22 maj - det får ändå räknas som en bra säsongsstart.


En av de sällsynta gånger jag är i så god tid till mitt Friskispass att salen är tom när jag kommer :)



Tre bilder från en annan kvällspromenad, en söndag då det hade regnat hela dagen och klarnade upp först på kvällen. Gick och tänkte på hur lycklig jag är som får bo så nära allt detta. Fem minuter hemifrån är jag mitt i den här grönskan, vilken lyx!


Sen gick mamma och jag på opera och såg Tosca. Svinbra tyckte jag! Är ju svag för Puccini.



Ingen promenad såhär års utan att stanna och njuta av blomdoft.


Sedan hade vi terminsavslutning med vokalensemblen, och det hade vi hemma hos Anna i Ljungskile. Att vi hamnade där beror på att vi under ett rep tidigare i våras, som inte Anna själv var med på, kom att prata om att vi borde ha sommarmiddag med ensemblen. "Gärna i ett hus vid havet! Vilken tur att någon i ensemblen bor i ett hus vid havet ..." sa jag. Så då råkade det bli så att jag liksom bestämde att vi skulle åka och hälsa på Anna i Ljungskile och ha middag ... och tack och lov tyckte hon att det var en duglig idé. :)

Vi började med dopp i havet förstås. I alla fall Anna D och Jonathan och Max och jag. Det var ljuvligt!


Men på land blåste det rätt friskt, så de som inte badade - Anna C, Tom och Pontus - höll sig rejält påbyltade. :)


Och sedan åkte vi hem till Annas (och Gustavs och Esters) fina hus.


Hon hade förberett helt otrolig mat.


Efter middagen gick vi upp på övervåningen och satt länge och pratade och sjöng och tittade på den här utsikten genom fönstret.


Och åt efterrätt.


Vad underbart när det är när det är sommarkväll och man sitter tillsammans och umgås medan det mörknar, så länge och långsamt sitter man, och så lång och långsam är skymningen att man inte märker att det blivit alldeles mörkt i rummet. Och vi pratar och sjunger och trivs, och jag skulle kunna sitta kvar hur länge som helst.

På hemväg tackade någon i ensemblen mig för att jag ordnat med detta, och jag bara "men JAG har väl inte gjort något?! Det är ju Annas hus och Anna som lagade all maten?!". "Ja, men det var ju du som KOM PÅ det!". Så ofta i livet har ju just det varit min styrka. Allt det praktiska är jag dålig på. Men jag kommer på saker. Och ganska ofta blir det ganska bra.

Justin Timberlake | Love & War