ett jullov av rent guld

I år hade jag ett jullov av rent guld. Jag bara vilade och var kär, det var en dröm.


Kolla bara på vår julgran, vem är inte lycklig med en sådan här PERFEKT JULGRAN?! Nä, jag menar det.


Jag trodde att jag skulle ha fomo för att jag inte var på Snowball. Jag har tillbringat mellandagarna där varje år sedan 2017 (minus pandemin), men i år hade jag ingen lust; jag kände ju så starkt förra året att det inte trivs på det nya hotellet, och att jag inte trivs med hur hårt balboagolvet har blivit för följare (det var mycket trevligare förr och en mycket jämnare balans mellan dansrollerna). Så jag visste att det var rätt beslut för mig att inte åka dit, men var förberedd på att att jag nog ändå kommer känna mig utanför och känna att jag missar något - och så blev det inte alls så. Jag kom att tänka på Snowball ett par gånger och varje gång drog jag en SUCK av lättnad över att inte behöva packa och krångla och greja och göra sig snygg och tänka på sin sömn och mat och hela alltet. Det var helt enkelt underbart att vara hemma. :)


Det GJORDE ju ingenting att Ulrik också var hemma och ledig och på exakt samma långsamma såsa omkring-humör som jag. :)


Morgnarna tillbringade vi med brunch i soffan, tända ljus och att kolla ikapp på julkalendern (som jag tyckte om, men vilket snöpligt slut! EJ okej!!!).


En och annan promenad tog vi oss ut på.


Det var ju så fint väder och jag har ju fått mig en man som tycker om promenader lika mycket som jag gör.


En kväll tillbringade vi på Spanska köket, eftersom det kommit på tal några dagar tidigare och jag sa att det är trevligt där, och att Ulrik konstaterade att han aldrig varit där. Då tog han upp mobilen och kollade efter och sa "det finns bord på lördag, ska vi boka då?". Hallå va? I min värld säger man "ja det vore ju trevligt att gå dit någon gång" och sedan glömmer man bort det och kommer på det ett halvår senare och då bokar man kanske ett bord. I Ulriks värld bara bokar man och så blir det av. Vem är han.



Den gulligaste och finaste av alla, är han.




Och resten av mellandagarna tillbringade vi med att lägga det här julpusslet med Polarexpressen som jag fick överta av min svägerska för några år sedan. Det perfekta jullovet.

Nick Cave | Into My Arms

juldagarna

Två dagar före jul. Vaknar med denna man i detta hem. Brunch sent, allt är långsamt. Jag har det så bra, så bra.


Senare ber jag Ulrik välja ut en favoritfärg bland mina nagellack. Han tar uppgiften på största allvar och börjar med att sortera alla mina nagellack i regnbågsordning. EN MAN I MIN SMAK


Dagen före jul åker Ulrik till sin mamma i Skövde och jag tillbringar kvällen med att baka kolasnittar med Fazermint ...


... och göra Mariannebräck, det godaste julgodiset av alla. Lyssnade på A Christmas Carol inläst av Helen Zaltzman under tiden. Rekommenderas! (Ja, till nästa jul kanske då, för nu har ju julen redan varit. Man hittar den i the Allusionists poddflöde!)


Jag börjar min julafton med en promenad med Johannes och hans tre gulliga söner. Vi har haft som tradition i många år att ses någon gång kring jul, eftersom vi oftast firar jul bara något kvarter ifrån varandra. Ofta blir det på juldagen, men i år alltså julafton.


Trebarnsfar alltså, det är ju sinnes :)


Nu till sommaren har vi varit vänner i tjugofyra år <3


Sedan promenerade jag hem till mina föräldrar och så gick mamma och jag bort till kyrkogården och tände ljus på mormors och morfars grav, som vi alltid gör.



Den finaste graven med den finaste runda mjuka stenen.


På eftermiddagen åt jag julbord med mina föräldrar. Julbord och julbord förresten - julmat för mig består av mammas västerbottenspaj, och en vintersallad som jag gör med rostad brysselkål, grapefrukt, fetaost och annat sånt som är gott. Omnomnom.


Beundrade mammas fina broderade julgransmatta. (Jag har också en som mamma har broderat, fast min är ännu finare, med domherrar på.)


Sedan tittade vi på Karl-Bertil Jonsson. Obligatoriskt, och kanske det bästa med julaftonen, att bli påmind om hur rik man är. På alla sätt.


På juldagen gjorde jag absolut ingenting och det var underbart. Och på annandagen kände jag för att ta en promenad någon annanstans än i min vanliga skog, så jag åkte till Eriksberg och promenerade därifrån till Lindholmen.



Det var så dimmigt och vackert och allt blev mer och mer lila ju mer det skymde.





Till slut hade det blivit alldeles alldeles mörkt, och helt magiskt.


Då var det dags att åka hem och bädda in mig här med bok och varm choklad. Och sent på kvällen kom Ulrik hem.

Arméns musikkår | När juldagsmorgon glimmar

julgran och uppesittareftermiddag

Helgen före jul började med några ärenden. Ulrik och jag var och lämnade in grejer på Östhjälpen, och på väg därifrån till IKEA sa Ulrik "härinne ligger det en gullig affär som säljer vinyl och posters!" så då fick vi ju stanna där och kolla runt. :)


På kvällen klädde vi granen.



Jag var mycket lycklig.


En olycka hände med en av mina favoritkulor och det var ju tråkigt, men saker är till för att användas, även de riktigt gamla kulorna.


Dagen därpå hade vi uppesittareftermiddag (ett begrepp som kom sig av att Lisa och jag egentligen brukar ses en kväll före jul och pyssla med allt möjligt som behöver pysslas färdigt, alltså en uppesittarkväll; nu blev det en eftermiddag, men den fick behålla prefixet ändå) med en drös vänner. Först tvingade vi ut oss på en promenad. Det var extremt tråkigt och dystert väder och vi kände oss mycket nöjda med att vi kom ut.


Sedan fikade vi länge på många goda saker.




Såg först när jag gick igenom bilderna att min adventsljusstake speglar sig i Mikaels glasögon. Sånt som jag blir glad åt.




Och sedan satte vi igång med blandat pyssel, här Frida med sitt broderi.


Mikael satte sig snart vid pianot med en av mina pärmar med julnoter ...





... och vi andra sjöng och lyssnade och njöt.


Sedan avslutade vi kvällen med ett parti jul-Hitser, som Lisa och Alexander nesligen vann. :)

The Weepies | All That I Want