ett jullov av rent guld

I år hade jag ett jullov av rent guld. Jag bara vilade och var kär, det var en dröm.


Kolla bara på vår julgran, vem är inte lycklig med en sådan här PERFEKT JULGRAN?! Nä, jag menar det.


Jag trodde att jag skulle ha fomo för att jag inte var på Snowball. Jag har tillbringat mellandagarna där varje år sedan 2017 (minus pandemin), men i år hade jag ingen lust; jag kände ju så starkt förra året att det inte trivs på det nya hotellet, och att jag inte trivs med hur hårt balboagolvet har blivit för följare (det var mycket trevligare förr och en mycket jämnare balans mellan dansrollerna). Så jag visste att det var rätt beslut för mig att inte åka dit, men var förberedd på att att jag nog ändå kommer känna mig utanför och känna att jag missar något - och så blev det inte alls så. Jag kom att tänka på Snowball ett par gånger och varje gång drog jag en SUCK av lättnad över att inte behöva packa och krångla och greja och göra sig snygg och tänka på sin sömn och mat och hela alltet. Det var helt enkelt underbart att vara hemma. :)


Det GJORDE ju ingenting att Ulrik också var hemma och ledig och på exakt samma långsamma såsa omkring-humör som jag. :)


Morgnarna tillbringade vi med brunch i soffan, tända ljus och att kolla ikapp på julkalendern (som jag tyckte om, men vilket snöpligt slut! EJ okej!!!).


En och annan promenad tog vi oss ut på.


Det var ju så fint väder och jag har ju fått mig en man som tycker om promenader lika mycket som jag gör.


En kväll tillbringade vi på Spanska köket, eftersom det kommit på tal några dagar tidigare och jag sa att det är trevligt där, och att Ulrik konstaterade att han aldrig varit där. Då tog han upp mobilen och kollade efter och sa "det finns bord på lördag, ska vi boka då?". Hallå va? I min värld säger man "ja det vore ju trevligt att gå dit någon gång" och sedan glömmer man bort det och kommer på det ett halvår senare och då bokar man kanske ett bord. I Ulriks värld bara bokar man och så blir det av. Vem är han.



Den gulligaste och finaste av alla, är han.




Och resten av mellandagarna tillbringade vi med att lägga det här julpusslet med Polarexpressen som jag fick överta av min svägerska för några år sedan. Det perfekta jullovet.

Nick Cave | Into My Arms