juldagarna

Två dagar före jul. Vaknar med denna man i detta hem. Brunch sent, allt är långsamt. Jag har det så bra, så bra.


Senare ber jag Ulrik välja ut en favoritfärg bland mina nagellack. Han tar uppgiften på största allvar och börjar med att sortera alla mina nagellack i regnbågsordning. EN MAN I MIN SMAK


Dagen före jul åker Ulrik till sin mamma i Skövde och jag tillbringar kvällen med att baka kolasnittar med Fazermint ...


... och göra Mariannebräck, det godaste julgodiset av alla. Lyssnade på A Christmas Carol inläst av Helen Zaltzman under tiden. Rekommenderas! (Ja, till nästa jul kanske då, för nu har ju julen redan varit. Man hittar den i the Allusionists poddflöde!)


Jag börjar min julafton med en promenad med Johannes och hans tre gulliga söner. Vi har haft som tradition i många år att ses någon gång kring jul, eftersom vi oftast firar jul bara något kvarter ifrån varandra. Ofta blir det på juldagen, men i år alltså julafton.


Trebarnsfar alltså, det är ju sinnes :)


Nu till sommaren har vi varit vänner i tjugofyra år <3


Sedan promenerade jag hem till mina föräldrar och så gick mamma och jag bort till kyrkogården och tände ljus på mormors och morfars grav, som vi alltid gör.



Den finaste graven med den finaste runda mjuka stenen.


På eftermiddagen åt jag julbord med mina föräldrar. Julbord och julbord förresten - julmat för mig består av mammas västerbottenspaj, och en vintersallad som jag gör med rostad brysselkål, grapefrukt, fetaost och annat sånt som är gott. Omnomnom.


Beundrade mammas fina broderade julgransmatta. (Jag har också en som mamma har broderat, fast min är ännu finare, med domherrar på.)


Sedan tittade vi på Karl-Bertil Jonsson. Obligatoriskt, och kanske det bästa med julaftonen, att bli påmind om hur rik man är. På alla sätt.


På juldagen gjorde jag absolut ingenting och det var underbart. Och på annandagen kände jag för att ta en promenad någon annanstans än i min vanliga skog, så jag åkte till Eriksberg och promenerade därifrån till Lindholmen.



Det var så dimmigt och vackert och allt blev mer och mer lila ju mer det skymde.





Till slut hade det blivit alldeles alldeles mörkt, och helt magiskt.


Då var det dags att åka hem och bädda in mig här med bok och varm choklad. Och sent på kvällen kom Ulrik hem.

Arméns musikkår | När juldagsmorgon glimmar