Nyårsafton!
Jag firade hemma med detta det allra finaste av gäng. (Och Tove som kom senare efter jobbet.)
Anna och Henrik. Gullisar!
Jag tände ÄNTLIGEN det här superfina handgjorda ljuset jag fick av Christian i present för flera år sedan. Har sparat det "till ett fint tillfälle" och nu skärpte jag mig och bestämde att nyår väl är rätt tillfälle om något.
Anna lagade smördegspizza med västerbotten och tångkaviar, ojojoj så gott.
Och när vi njutit av den lagade Anna och Ulrik varmrätt. Att man inte ätit varmrätt än när klockan visar kvart i nio är väl normalt på nyår? Eller är det bara för oss det alltid blir så?
Min älskling. Man ska ha en som kan laga mat, det har jag alltid sagt.
Sen kom Ulrik och jag på att vi glömt att köpa sallad. PINSAMT! Men det är ju inte som att det inte går att överleva två sorters jättegod risotto även utan sallad till. Det ser lite roligt ut med två klumpar mat på tallriken bara. :) Rödbetsrisotto och svamprisotto blev det.
Vid bordet pratade vi om framtidsdrömmar, och om sånt man helst vill lämna kvar i det gångna året. Jag vill lämna kvar skräptid då jag inte varken är aktiv eller vilar. Jag vill vila med flit när jag vilar. Vad vill ni lämna kvar?
Lagom till efterrätten key lime pie, som intogs i soffan, kom Tove. Det var hon mycket nöjd med att döma av ansiktsuttrycket. :)
Henrik hade fixat ett toppenquiz (som jag vann, hehe).
Och sedan var det plötsligt strax midnatt och dags att pälsa på sig och gå ut på balkongen. Vi hade helt korrekt nedräkning för en gångs skull (hittade en klocka på internetz som visade sekunder, så att det blev rätt). Och jag måste säga att jag tycker att det har något att ropa in det nya året, att välkomna det med glädje och kärlek och goda intentioner. Även om tidpunkten för nyåret bara är hittepå.
Tomtebloss ska tändas!
Och helst inte hållas framför ansiktet! :)
Gruppbilder ska tas!
När vi var klara med balkongsståhejet blev det ost och kex och marmelad och chips.
Och sedan lappleken, den bästa leken.
Först ska man förklara alla ord på vanligt sätt, sedan med charader ...
... och sedan med bara ett ord ...
... och till sist med ljudeffekter (och när man gör det måste de andra i ens lag blunda, för man kan inte låta bli att göra förtydligande gester när man är den som gör ljudeffekterna, det är stört omöjligt).
Jag inser ju nu att det här verkligen var en dålig förklaring på hur man leker lappleken. Om du är intresserad får du fråga nästa gång vi ses, så förklarar jag det då istället :) Men det är en himla kul och bra lek!
Och till slut vid tretiden en allra sista selfie, lagom suddig och mosig, innan gästerna gick hem. Gott nytt år mina kära! Nu hoppas vi på och arbetar vi för ett bättre 2026. Heja oss!
Jacob Collier | Heaven (Butterflies)
