böckerna jag läste 2025

2025 var ett så bra läsår för mig! Inte för att jag läste fler böcker än året innan, för det gjorde jag inte, men för att jag fortsatte bygga upp läsmotivationen, och att jag läste mer och mer under året. (Förr läste jag relativt mycket, 20-30 böcker om året i alla fall, men jag tappade fokuset under pandemin och har haft ganska svårt att hitta tillbaka till det sedan dess trots att jag saknar läsningen. Nu känns det som att det är på gång igen!)

12 böcker blev det sammanlagt under 2025, och jag har bokklubben att tacka för mycket av det. Såhär tyckte jag om böckerna jag läste, i kronologisk ordning:

1. Eduardo Halfon: Canción
Det här var en allvarlig, hemsk och märklig bok med en läskig stämning som aldrig löstes upp eller fick något svar. Tyckte inte inte om den, men jag kan inte säga att jag tyckte om den heller.

2. India Holton: the Wisteria Society of Lady Scoundrels
Den här tyckte jag var charmig först (roligt språk och roligt världsbyggande) och sedan tröttsam. Jag älskar ju historisk romance och i den här är det magi och sånt också! Men det blev för störigt med tassandet kring het gröt mellan huvudpersonerna, och "oerfaren ung kvinna med erfaren man"-tropen är för tråkig alltså. Försökte sedan läsa del 2 i serien, som handlar om en helt annan kvinna och en helt annan man men som beter sig exakt likadant som huvudpersonerna i första boken, och har en identisk relation. Då gav jag upp.

3. Sarah Adams: When in Rome
En helt vanlig traditionell romance. Gullig!

4. Sarah Adams: Practice Makes Perfect
Fortsättningen i samma serie. Också ganska gullig men för mycket "oerfaren ung kvinna med erfaren man" för mig. Igen. Brydde mig inte ens om att börja på del 3 i samma serie, det fick räcka. Önskar nog att jag bara läst den första egentligen.

5. Marlene Haushofer: Väggen
Nämen det här var ju En Läsupplevelse. En bok som bara händer och fortsätter. Survival fantasy utan den dramatiska kurvan. Jag hade jättesvårt att komma in i den först och ville veta vad som "skulle hända", men sedan var jag fast, i den här mycket lågmälda spänningen.

6. Jodi Picoult: Små stora saker
Också En Läsupplevelse. Otroligt sorglig och gripande på många sätt. Det enda jag hade svårt för var att den var tvungen att förklara strukturell rasism så grundläggande, "som att man aldrig har tänkt de här tankarna själv", sa jag på bokklubbsträffen. Som att den var tvungen att checka av allt på en lista med saker en vit person ska ha med om hen skriver om rasism. Men anledningen till att jag har tänkt de här tankarna själv är väl för att jag någon gång läst eller fått till mig en annan gripande och ingående beskrivning av rasism (eller många, pågående, i många lager, det fortsätter ju). Den här boken kan ju vara någons första ingång till strukturell rasism, och det tror jag den gör bra. Och den var ju till syvende och sist väldigt läsvärd även för mig.


7. Melissa Caruso: the Last Hour Between Worlds
Tyvärr en besvikelse för mig som älskade Melissa Carusos föregående två trilogier, Swords & Fire och Rooks & Ruin. Jag ville bara sluka den här boken men tyckte att den var segläst. Kommer såklart ändå läsa fortsättningen och hoppas på att det tar sig, för att jag tyckt så mycket om hennes andra verk.

8. Susanna Clarke: Piranesi
Årets bok för mig. Jag tyckte att den var så märklig först! Var flera gånger tvungen att titta upp från boken bara för att säga "den här boken är så konstig och jag förstår inte vart den är på väg?!" till Ulrik. Sedan förstod jag vart den var på väg och då föll allt på plats, och nu älskar jag den.


9. Mia Kankimäki: Kvinnor jag tänker på om natten
Mitt års enda biografi - eller ska jag säga reseskildring? Älskade att få vara med på resorna, Kankimäkis egna såväl som kvinnornas hon skriver om. Det var härlig läsning att sjunka in i för mig.

10. Lydia Sandgren: Artens överlevnad
Jag har så blandade känslor inför denna bok. Fastnade definitivt för språket och Göteborgsskildringarna. Men det tröttade ut mig att det hände så mycket som aldrig fick någon upplösning - att saker man trodde skulle vara viktigt någonstans i mitten aldrig mer nämndes. Sven Anders Johansson sa det så pricksäkert i en recension i Aftonbladet: "Det som är viktigt på sidan 314 glöms med sidornas gång bort och rinner liksom ut i sanden. Visst, det är så livet fungerar, men detta är ju inte livet, utan en roman". Exakt så kände jag också. Detta är ju inte livet, utan en roman. Kan någon tråd få knyta ihop sig i slutet bara?

11. Travis Baldree: Legends and Lattes
"A novel of high fantasy and low stakes" är taglinen och det stämmer verkligen. Helt oförarglig cosy fantasy och det kan vi väl verkligen behöva i denna tid.

12. Lana Harper: Payback's a Witch
Längtade efter att läsa en trevlig romantasy i december, och det fick jag i den här. Ingenting som stannar kvar hos mig särskilt länge, men trevligt om man bara vill resa till en höstmysig magisk by ett kort tag.