I början av april hann jag med en hel del fint utöver påsken och jobbet och sånt.
Bland annat åkte Lisa och jag till Öckerö på torsdagsutflykt för att andas in havet, röra på kroppen och samla Hittautkontroller.
Är så glad att vi fick sånt här väder och att jag anstränger mig för att komma ut. Februarimars (den förhatliga femte årstiden, som alla som känner mig har hört mig tjata om) var lång och hård i år och varade en bra bit in i april, och att röra på sig i naturen med gott sällskap är en av få saker som hjälper lite.
En annan sak är en impromptu brunch med min älskling en vanlig vardag (ett par bestående av en kulturarbetare och en utvecklare med flextid kan göra sånt). En vegansk English breakfast och en hög med pannkakor att dela på tack.
En fredag åkte jag till Lerum på ett sångjobb på en begravning. Allt var Beatlesmusik och det var en väldigt fin begravning. Jag som är lättrörd måste alltid skärpa mig aktivt när jag sjunger på begravningar, trots att jag inte alls kände den bortgångne; det är ju en så otroligt mänsklig situation och svårt för mig att inte drabbas av de anhörigas sorg. Om jag följer med i sorgen går det såklart inte att sjunga stabilt, men jag har blivit bra på att hålla fokus med tiden. Jag fokuserar på att det är en ynnest att få ha det som jobb - att hjälpa de anhöriga att sörja genom musiken, eller ge någon sorts lindring och närvaro, eller både och. Ett hantverk så gott som något.
Dagen efter en annan typ av musikalisk situation, när Ulrik sjöng hade konsert med Indiekören. Så fint och roligt. Efteråt stod jag och småpratade med en annan i kören och sa "och vilka roliga arr det var!" och hon bara "jaha, du är också musiker?". Hade aldrig tänkt på att "vilka roliga arr" inte är en fullt normal komplimang att ge efter en konsert, men det var tydligen en giveaway. :)
Konserten var på Kinesiska muren. Ett roligt ställe! Med en del sparad dekor från den långa perioden som restaurang.
Promenaden hem till Vasastan var ljuvlig.
En annan dag var det sämre väder, men jag pallrade mig ned till Trädgårdsföreningen för en promenad ändå. Ut måste man.
Och ut kommer man om man har Lisa till vän! Redan torsdagen efter var vi ute i skärgården igen (Lisa är ofta ledig på torsdagar, så vi försöker göra det till en stående utflyktsdag eftersom vi båda mår så bra av det). Denna gång: Björkö.
Lisa klappar på mjuka knoppar som alltid. :)
Och dagen efter det var det fredag igen och jag och en hel drös med vänner och bekanta var på en otrolig konsert: Spöket i Köket tillsammans med Åkervinda på Musikens hus.
Ett sånt jäkla röj var det! Jag fick dansa folkdans och var mycket nöjd. Har aldrig sett Spöket i Köket live förut och vill genast göra det igen.
Som sagt: musik, natur och sällskap, det är det jag behöver. I tunga perioder som i glada. Men nu är februarimars äntligen slut! Och allt det roliga ligger framför oss.
The Paper Kites | Give Me Your Fire, Give Me Your Rain
No comments :
Post a Comment