I början av juli, när vi precis kommit hem från den lilla roadtripen, hade jag en sån bedrövlig PMDS-vecka. Jag var för håglös och trött för att göra något produktivt eller roligt, men också för ledsen för att vila ordentligt. Jag bara gick runt och drog i lägenheten som en rastlös, gråtande vålnad. Usch. Så när helgen kom och jag äntligen mådde lite bättre var både energin och livsglädjen på minus, och jag fick göra vad jag kunde för att återhämta mig. Såhär:
På fredagkvällen bjöd jag in rimliga kvinnor till balkonghäng, eftersom att umgås med mina närmaste vänner är det som laddar mina batterier allra bäst. Carro och Sofia var bortresta men Anna, Tove och Karin kom, och dessutom fick vi två rimliga partners på köpet, Annas Henrik och min Ulrik.
Vi satt där och åt middag och umgick i en god drös timmar medan temperaturen långsamt svalnade, och jag långsamt blev lite mer mig själv igen.
På lördag tog jag tag i del två av att återhämta mig, nämligen att bada i havet.
Även detta gjorde jag med briljant sällskap i form av Anna och Tove. Vi bestämde oss för att ta tåget till Varberg och utforska Apelviken. Jag är ju egentligen mer av en klippmänniska, men det känns exotiskt att bada vid en lång sandstrand då och då.
När vi kom dit var det fortfarande lite mulet och relativt svalt i luften, så det var gott om plats på stranden men ändå helt ljuvlig badtemperatur.
Frampå eftermiddagen fylldes det på med folk, men då var vi redan nöjda med sol och bad för dagen och vände hemåt. Jag klantade mig och glömde smörja in ovansidan av fötterna med solkräm, så jag brände mig en liten aning, men bortsett från det var det en strålande dag.
Såg den här stenläggningen i form av öronmaneter på väg från stranden och blev tvungen att ta en bild. Den här typen av konst på allmän plats gör mig så glad. Bara det att stenläggning inte måste vara ett symmetriskt mönster utan kan vara föreställande konst, och att det var ett så ovanligt (och passande) motiv.
På lördagkvällen var jag hemma ensam och pysslade, och på söndagsmorgonen tog jag tag i nästa del av att få mig på banan mentalt igen: styrketräning. Det var redigt svårt att komma iväg och jag var mycket mycket stolt!
På kvällen åkte jag till Landvetter för att äta blåbär i skogen ...
... och gå på långpromenad med Johan.
En stund i skogen med gott sällskap ska man inte underskatta. (Även om jag kom hem med två fästingar sen. Glöm inte fästingkollen nu på sommaren!)
Allt som allt fick jag in de allra flesta former av återhämtning jag behöver. Är så glad och tacksam åt att jag hade möjlighet att ladda upp batterierna såhär, få fylla på med allt jag behöver efter en emotionellt riktigt körig vecka.
Love Affair | Everlasting Love
No comments :
Post a Comment