Dags för vandring! När vi ställde in fjällresan och bestämde oss för att åka till Österlen istället tyckte vi båda två att det skulle vara roligt att vandra lite på Skåneleden istället. Vi planerade för tre vandringsdagar och sedan två till semesterdagar med bil. Nu blev det inte riktigt så, för vi blev för sura på Skåneleden. :) Men mer om det senare!
Vi började i alla fall med att parkera bilen i Brantevik och så tog vi bussen söderut och klev av vid Nybrostrands camping. Glada vandrare!
Därifrån gick vi etapp 2 på Skåneleden, den som heter Nybrostrand - Löderups strandbad (fast den går en liten bit förbi strandbadet också).
Leden gick på en stig uppe på eller bakom sanddynerna. Ibland en del sand, som här, men mest var det lättgånget på fin stig.
Jag var förvånad över att det var helt tomt på stranden. Visst var det mulet, men det var varmt i luften. Men vi tänkte att man kanske blir kräsen om man har sommarhus här eller bor på campingen, att man inte känner då att man behöver vara på stranden och bada om det inte är superväder?
Vackert var det i alla fall vid havet.
Sedan var vi tyvärr tvungna att gå inåt land för att gå runt ett skjutfält. Vi hittade brytpunkten!
Jag säger "tyvärr", för det var en riktigt lång, riktigt tråkig gångbana bredvid längs en väg. Det störde varje gång det körde förbi en bil i hög fart.
Så småningom lämnade vi Skåneleden och vek av från vägen in på en liten grusväg genom en kohage. Det borde vi gjort direkt; det var ingen pågående övning så man fick vara på marken som tillhörde skjutfältet, vi hade bara inte fattat att man kunde det. Allt blev finare genast.
Vägen klättrade uppåt och när vi kom upp och fick utsikt över havet igen bestämde vi oss för lunch. Det var så himla mysigt att vara tillbaka i vandringsläge - att man bara tar hand om sina behov allteftersom de uppstår och sedan mår man bra.
Efter lunch kom vi till en underbar sträcka, längs havet mellan Hammar och Kåseberga. Den sträckan var hela dagens behållning.
Bakom oss såg det ut såhär.
Ovanför (och nedanför, eftersom vi gick på en klippa längs havet) massvis med skärmflygare. Det hisnade att titta på dem.
Framför mig såg det ut såhär.
På vänster sida bredde det här skånska lapptäcket ut sig.
Ja ni ser ju. Det var SÅ VACKERT. Hela den här eftermiddagen var perfekt.
Sedan kom vi fram till Ales Stenar. Där har jag aldrig varit! Kul att se tyckte jag. Men det ger nog större effekt om man kommer nerifrån parkeringen och också får utsikten på samma gång. Det är ju en väldigt vacker plats, men utsikten hade jag förstås redan haft i flera timmar.
Vi passade på att pausa lite
och fota lite mer.
Därifrån var det sedan bara en kort bit ned till Kåseberga där det definitivt var dags för glass. Vi bestämde oss för att dela på tre kulor och fick den här ohemula mängden glass (men vi klagade inte).
Efter en stunds vila och skugga och toa och sånt man behöver, gick vi vidare längs kusten. Det var bara några få kilometer kvar av dagens etapp vid det här laget.
Döm om min förvåning när leden ledde oss rakt ned på en sandstrand. Va? Det här kan väl inte vara meningen? tänkte jag. Men jo, det var det.
Visst var det vackert, men SÅ JOBBIGT att gå i lös sand med full packning! Blockstensfält kan jag stå ut med och träsk och annat tjafs, men det här var faktiskt inte värt. Det borde vara förbjudet att kalla en strand för en led.
Drygt två kilometer senare var vi i alla fall framme vid Löderups strandbad, trötta och ganska sura. Den där stranden tog musten ur oss. Nu hade vi asfaltsväg förbi ett stugområde en kort stund ...
... och sedan gick vi över några fler kohagar.
En paus var av nöden trots att vi nästan var framme. Man ska inte trycka på för att komma fram om man faktiskt behöver vila, hörni.
Och sedan kom vi ned på stora vägen och följde den tills vi kom fram till Backåkra vandrarhem där vi bokat rum. Puh! 18 kilometer blev det allt som allt. Vi var trötta och rätt stela men extremt nöjda med oss själva.
Bleachers | Call Me After Midnight
No comments :
Post a Comment