hipstamatic thursday



Just det ja! Det finns ju bilder i Spogardhs iPhone från torsdagskvällen i Pontus sommarstuga. Han har också påpekat att jag "glömde" skriva i mitt förra blogginlägg att han vann över mig i Geni. Så nu har jag skrivit det. :) (Anledningen till att jag inte skrev ut det särskilt var snarast att det inte är något avvikande från vanligheten att Spogardh vinner i frågespel.) Det om det. :)

***

And of course, the photos from Thursday evening found in Spogardhs iPhone.

en torsdagskväll



I torsdags fick Viktor, Spogardh, Pontus och jag lust att lämna skolan en stund och åka till Pontus sommarställe ute vid havet över natten. Förra gången, i början av hösten, såg det ut såhär (och inläggen efter det). (Joel borde varit med den här gången också förstås, men är man dum nog att åka hem och jobba så får man skylla sig själv.) Vi grillade (årets första grill! Jag har inte tröttnat på halloumi än), myste och spelade spel framför brasan (och jag vann över Spogardh i Jeopardy! Historisk händelse!). Precis så som en torsdagskväll ska vara, tycker jag.

***

On Thursday Viktor, Spogardh, Pontus and I felt like leaving school for a while and go to Pontus' summer cottage by the sea for the night. Last time, in the beginning of fall, it looked like this (and the blog posts after that one). (Joel should have been there this time too of course, but suit yourself if you choose to go home and work.) We had the year's first barbecue (I haven't tired of halloumi yet) and played board games with a fire crackling later in the evening. Just like it should be on a Thursday night, I think.

mera häng i slagverksrummet



Spogardh har skaffat en iPhone. Det tycker jag är bra. Jag såg naturligtvis genast till att ladda ned hipstamatic-appen. Nu använder vi båda den (fast mest jag). :) I den hänget i slagverksrummet ut som ovan. Det är så skönt att vara där. Man kan gå dit för att umgås, få en kram, få hjälp med något, flamsa och tramsa, eller vila sig medan någon spelar marimba (bästa vilan).

***

Spogardh has gotten an iPhone. I like that. I immediately got him the hipstamatic app. With it, hanging out in the percussion room looks like the photos above. It's so nice to spend time there.

det vill vi



Sedan när man tänker att det inte gärna kan bli finare och man är på väg hem, säger Joel: "Vill ni se min stuga?". Det vill vi. Man svänger in i skogen, på mindre och mindre vägar, tills det bara är en knölig skogsstig kvar. Vart går den här vägen egentligen? undrar jag. Ut i skogen, bara. Och till stugan och sjön.

***

And just when you think there can't be any more beauty and you're on your way home, Joel says: "Would you like to see my cottage?". We would. You turn right into the woods, on smaller and smaller roads. Where does this road actually go? I ask. Out in to the woods, simply. And to the cottage and the lake.

Klabbes Bank | Dina vackra lockar, min tomma lägenhet

gården



Jag är betagen, jag är förtjust och kär i den här platsen.


Det är Joels hem, en hel gård, med ängar, skog och hus. Och en trädgård. Som inte är en trädgård, det är en park. Med små gångar och rum överallt, bänkar bakom häckar där man vill gömma sig och kyssa någon, stigar och stenmurar, gräsmatteplättar att breda ut filtar på, dammar och en bro och träd och åh. Det är så fint. Joels mamma har byggt alltihop själv.


Sedan går man ut genom en liten grind och där står hästarna.


En bit längre ned på vägen ligger korna och en sprattlig, vinglig kalv och solar. De går ute jämt, men kan gå ut och in i lagårn som de vill. Om alla kor hade det som deras skulle jag inte behöva vara vegetarian.


I växthuset är det varmt och ljust. Där skulle jag också vilja övervintra, som träden och buskarna och allt som ska planteras ut i rabatterna snart.


Äh, jag kan inte släppa det bara, ni vet hur jag är med sådant som är vackert, ljust och öppet. Sådant som gör att man andas djupare. Ni vet ju. Vill vara här alla årstider. Alla år.

***

Joel's parents' house is one of the most beautiful places I've ever seen.

i studion


Jag var i Småland på äventyr mellan onsdag och lördag i förra veckan. Spogardh och Joel och jag fick ett mingelgig på en konferens i Växjö, och möjlighet att spela in två dagar i Joels vänners studio, så vi bestämde oss för att ta en liten roadtrip, bo hos Joels föräldrar och ha det allmänt gött.


Här inne ligger studion! Lite galet.


Det här är vår grymma ljudtekniker, Veronica.


Mina bagateller och några andra låtar fick vi inspelade på två dagar. Det dröjer nog en stund innan vi och ni får höra resultatet. Spännande!

***

This is the studio where we recorded our songs and the brilliant sound engineer that helped us.

Coldplay | Shiver

unchangeable sometimes



Jag har varit på en roadtrip till Småland i några dagar (foton kommer snart, i mängder). När vi kom tillbaka till skolan i helgen var det plötsligt vår. Här är några av gårdagens bilder: frukost med William (det är nästan alltid vi som är först i matsalen, vid kvart över sju äter jag helst, för att få börja dagen i lugn och ro), övning, Richards melodidiktat, och promenad till Silverfallet med Johanna.

Ledsamt nog börjar skolan avfolkas. Nu när alla mina turnéer, konserter (särskilt Johannespassionen som varit lite av en klump i musikglädjen) och annat jag slitit - och tyvärr stressat - för är över, vill jag vara ännu mer på skolan. Jamma för att det är roligt, öva för att det är roligt, gå långpromenader, grilla, spela spel och lära känna alla de man missat under året. Men nu börjar lektionerna ta slut och många är trötta och åker hem i kortare eller längre perioder. Jag som haft mitt liv i Göteborg parallellt är inte trött på folkhögskolelivet på alls samma sätt. Och många har dessutom sökningar till andra folkhögskolor kvar; igår kväll fann jag mig nästan helt ensam på musiklinjen för att det är Fridhemssökningar den här veckan. Det kändes ledsamt, så jag åkte hem istället, har ju ändå blockflöjtselever och kör senare idag.

Det där med att lära känna de man missat under året är en annan sak som jag beklagar med folkhögskolelovet. I alla fall jag upplever att det blir grupperingar ganska fort på höstterminen - folk väljer tidigt vilka de ska bli bekanta med och vilka de ska bli goda vänner med, och det mönstret är svårt att bryta senare under året. Och eftersom jag har haft Viktor har folk knappt närmat sig mig på kvällarna när det kommer till att hitta på något, de tänker väl att jag konstant umgås med honom (vilket inte riktigt är fallet).

Så ja, jag känner att det finns många fina klasskamrater jag skulle ha velat lära känna bättre, men nu när folk börjar försvinna från skolan är det snart försent. Det känns så synd på så fina människor. Det är ju delvis min egen rädsla och avundsjuka som ligger bakom - den gamla vanliga "varför vill hon vara vän med honom men inte med mig?" - och hur trött jag än är på de där känslorna vet jag inte riktigt vad jag ska göra åt dem.

***

Thoughts on how this year at Ljungskile is already very soon coming to an end, and now that I have time to relax, play music just for fun, and get to know everyone for real, they are starting to spend less and less time at school. It makes me sad, they way everyone chose so fast who were going to be their friends, it seems unchangeable sometimes.