för exakt tio år sedan idag

Tio år sedan, idag. En del säger att det känns som igår. Jag kunde inte hålla med mindre. För mig känns det som ett helt liv sen.


Men tja! :) Mamma tyckte att jag skulle raka mig under armarna nu när jag skulle ha ärmlös klänning och ta studenten och allt. Kristin 18 år sa NÄE. Alla sa att när jag blir vuxen kommer jag ta mitt förnuft till fånga, rösta borgerligt, börja äta kött, uppföra mig som folk (och raka mig under armarna). Kristin 28 år säger NÄE.


Hej hej! Lila band på mössan för estet, såklart. Svarta naglar. Och festivalbanden hade jag inte klippt av mig heller, ser jag. Åh. <3


Det var inte många från stan som orkade pallra sig upp till utspringet i Kungälv. Men Kalle och Daniel var där såklart. Hade inte trott annat.


Johanna och Maria var också där. Min käre bror satte någon sorts ära i att gå bakom mig hela dagen med denna skylt. Inte mig emot, den är perfekt. "Jag visste att du skulle bli nöjd med bildvalet", sa mamma. Och så var det en massa släkt förstås. Till höger är faster Eva (ja, det är mammas faster egentligen, men hon har alltid hetat "faster Eva" här hemma) ...


... och här är min kusin Anton. Och min bror med skylten. :)


Och så var det studentbal! Det var några dagar innan, förstås, men hör till hela den här yran. Klänningen har ju mamma sytt såklart, och den hade jag ju på min examenskonsert också. Tycker för övrigt fortfarande att jag knyckte skolans bästa kille till baldate. I efterhand slog det mig att jag nog överrumplade honom så att han inte riktigt hade någon möjlighet att säga nej. Hmm. Förlåt. :)


Det är så roligt att hitta de här bilderna nu i efterhand, inte bara för att det är vackra människor och vackra minnen utan för att jag kan se att jag liksom hade ... någon slags vision ändå. Det här var ju ganska precis när jag hade börjat inse att jag var intresserad av foto på riktigt. Jag hade rätt nyligen köpt en begagnad systemkamera (analog naturligtvis) och jag hade mamma att sy en påse i samma tyg som balklänningen så att jag kunde ta den med mig. Och jag är så glad nu idag att jag på något vis fortfarande har samma vision. Det är fint.


NV3A. Hur hade jag överlevt gymnasiet utan dem, när jag blev så trött på min egen estetklass att jag höll på att bli knäpp?


Och hur hade jag överlevt gymnasiet utan min egen estetklass? <3 <3 <3!


Gymnasiet var, på det stora hela, fint. Jag är väldigt glad åt det.

tårta åt spogardh

TÅHTA


Ja ni vet ju vid det här laget att vi går ned till Steinbrenner & Nyberg på Södra Vägen och äter tårtbuffé när någon i den innersta kretsen fyller år. I maj är det Spogardh. <3


Gillar den här bilden så mycket för att den fångar två så extremt typiska uttryck för två av mina finaste vänner: Joel lyssnande, koncentrerat och smått skeptiskt, och Anna, lyriskt berättande.


Ja jag var ju också med! Och födelsedagspresenten jag köpte åt Spogardh i London (framförhållning!) blev mäkta populär runt bordet, här hos Amalia.


Mer tårta!

en vecka i maj

En vecka i maj. Nu är jag snart ikapp med bloggandet!


Frukost med Johan. På Kanolds förstås.


En kväll i Kungsparken med dessa gentlemän.


Sommarens första Spirello!


Sen rep. Det här var dagen före min examenskonsert och naturligtvis spelade jag med min trio. Inte för att vi behövde repa så mycket. En fin sak med de här två är att vi fick så otroligt nycket beröm efter konserten för vårt samspel och vår lyhördhet. Tänker att det kanske blir så när man spelar ihop med sina finaste vänner.


Sen var jag och hejade på Johan när han sprang Göteborgsvarvet, som jag alltid brukar göra. Har ett speciellt ställe där jag brukar stå, och kan ju räkna ut ungefär när han brukar komma dit. Och sen möts vi efter målet så jag kan krama på honom och vara löjligt stolt (särskilt i år när det var sjukt varmt!) men framförallt äta upp hans kexchoklad. :)


Promenerade hem genom Botaniska. Har inte varit där en enda gång sedan jag flyttade från Guldheden. Jag saknar det, då var ju Botaniska bara utanför fönstret, bokstavligt talat. Hoppas på mer trädgårdshäng i sommar.

helgen v. 22

eller: Tur att det är vardag ibland så man hinner vila upp sig emellan


Helgen började med after work med jobbet. Jag har verkligen så otroligt fina kollegor, här Kerstin och Marie. Kommer mer bilder från kvällen sen!


Vid tio kilade jag upp till Guldheden för "en snabb vända" på lindydansgolvet. Var hemma två. Eh.


Halv åtta på lördagen ringde väckarklockan för hel lång repdag, genrep och föreställning med musikdramakursen. Dessutom debuterade jag som trombonist, som ni kan se här på bilden av vårt spelmanslag. Alltså, kan knappt titta på den här bilden utan att tokskratta. Det var en upplevelse! :)


När vi hade haft föreställning drog jag snabbt vidare till Annas examensfest. Såhär glad var värdinnan!


Och såhär glad var jag! Vi åt en massa god mat och tokdansade och det kommer massa fler bilder från denna kväll också såklart.


Sen spelade bandet men då kunde jag inte fota för då stod ju jag där och sjöng. Det var så himla, himla roligt. Bilden har jag lånat av Karro.


Och så blev det söndag och jag vaknade tidigt som jag alltid gör (dock denna morgon ganska ofrivilligt, men vanans makt är stor) och tog min morgonpromenad.


Sedan gick jag på gudstjänst (!). Inte så mycket för att höra på Gud som för att höra på Karolina. Men han har ju sina sätt den där så han hade väl nån tanke med det här också.


Sedan övningskörde jag med min bästis och backade runt hörn och smög framlänges runt andra hörn där det var villaträdgårdar och barn och cyklister och annat farligt.


Och när vi ändå var där ikring kunde vi lika gärna ta en promenad i Skatås.


På kvällen åt jag middag med mina gymnasieklasskamrater! Elva av dem, i alla fall. Tänk att det är tio år sedan vi tog studenten ... Här är några som jag haffade innan vi skildes åt (hade förstås tänkt fota som en tok inne på restaurangen också, men där var det alldeles för mörkt). En fin avslutning på en fin helg!

mera fika med den finaste kören jag vet

Här är den där fina kören igen. Den som jag berättade om, som sjöng på min examenskonsert och som man kan se här. Bilderna är från efter vårt andra och sista rep, när vi klev ned till Eva's Paley på Avenyn och fikade. Efter min konsert sa en medverkande vän att det är synd att konserten är över, för då får man inte repa i den här konstellationen mer. En synnerligen lyckad kombination av helt underbara människor. Och alla är de mina. Är det inte tokigt?