julafton

Sedan blev det julafton! Hurra! Julafton är en av mina älsklingsdagar på året. I år var jag lite efter och slog inte in julklapparna förrän på själva julaftonen. Men det gör inget, för i min familj är vi RÄTTSÅ laid back gällade vilka tider saker och ting ska hända på.



Såhär blev det!


När det var klart promenerade Jens och jag hem till mina föräldrar och sedan var det ganska snart dags att äta julbord. På vår egen hörna av julbordet fanns det västerbottenspaj, rödbetor och chèvre med honung och rostade valnötter, sallad och quorn-skinka. Mycket bra.


Min mamma! <3


Vi diskuterade högljutt (det där som uppfattas som gräl av folk som kommer och hälsar på) bara litelitegrann!

Sedan kollade vi på Karl-Bertil Jonsson (då fotade jag ej p.g.a. upptagen med maxat mys) och spelade julklappsspel (då fotade jag ej p.g.a. HETS!). Och sedan delade vi ut lite julklappar:


Jag var så sjukt nöjd med att få ett stooort paket! Det får man ju bara när man är liten och önskar sig mega-stora legoprojekt. (I alla fall var det så för mig.) I paketet var det en RÅSKOG rullvagn från IKEA som jag kan rulla runt allt mitt pyssel i! (Jag tenderar att sprida ut mina fotoalbum och collage över mitt skrivbord och matsalsbordet och soffbordet och köksbordet, gärna samtidigt, och då är det ju smidigt att kunna rulla runt grejerna mellan projekten, heh. :))




Årets julklapp tyckte Svensk Handel och det tyckte min familj också. :)


Julpuss!


Den här har Jens förresten gjort. Jag har knappt aldrig sett något finare. Han har mad pappersviknings-skills.


Sedan gjorde vi som vi brukar och bara parkerade oss i varsin soffa/ fåtölj och bara göttade tills julaftonen var slut.


Och frampå natten ("ni har en ganska sen julafton!" tyckte Jens. "Det är för att vi sover så länge på morgonen", sa jag. :)) fick vi skjuts hem (för jag orkade inte bära mitt stora paket) och satt i vårt eget vardagsrum och firade jul lite till alldeles själva.

Knäppt hur julaftonarna bara blir bättre och bättre med åren ändå.

Abbey Lincoln | This Christmas

ett liv i en julgran

Jag kan nog helt ärligt säga att jag faktiskt är lite kär i min gran. Nästan varje gång jag går runt hörnet från köket in i vardagsrummet och får syn på den stannar jag upp och säger "åååh". Den är så himla fin.

När jag klädde den tänkte jag på alla de saker jag hängde upp och hur mycket jag redan har varit med om i det här livet - allt det här jag har att vara tacksam över, ni vet. Detta tänkte jag på:


De här två köpte Johan och jag till granen i kollektivet, och sedan fick jag dem i bodelningen (som ju var mycket odramatisk, och vi använder det allvarliga ordet bodelning på skoj för att vi på fyra år i kollektiv hade hunnit skaffa så mycket gemensamma pryttlar till lägenheten) (men jag saknar fortfarande de där mångfärgade kulorna som Johan fick istället för dessa - måste skaffa egna). Jag tycker fortfarande att de är mycket vackra. Och jag tänker på hur mycket jag trivdes i vårt kollektiv. Vilket lugn det var att bara leva omkring varandra därhemma. Vilken tur jag hade som halkade in i det där kollektivet. Ja, ren tur var det att jag råkade träffa Anders i hissen en dag (jag bodde redan i andra hand i samma hus), och sedan lärde känna Johan och de andra. Vad tråkigt det hade varit de åren annars.


De här vita smällkaramellerna (det finns sju stycken) gjorde jag till mina första alldeles egna gran 2007, när jag bodde i andra hand i en etta på Dr Lindh. Jag hade några dansvänner hemma på efterfest och satt på golvet och vek smällkarameller samtidigt. Det var en ganska tom gran, eftersom jag var tvungen att fylla den liksom genast, och inte tog något med mig från mina föräldrars julförråd. Det var så fint, min första egna gran.


Den här är onekligen mer maxad! Jag köpte den i Stockholm 2009, när jag var där i december för att hälsa på Maria. Jag måste snart hälsa på henne igen - oturen har gjort att när jag och Jens är i Stockholm, då är hon här på Västkusten (eller upptagen med konfirmationsläger eller något annat pastorsaktigt). Jag saknar henne mycket.


Två stycken köpta i julgranskulsboden på Liseberg, fast med många år emellan. Den blå är från i år, och jag vill egentligen ha fler, men det här var den sista de hade. Den rosa hade vi också i kollektivet, så den måste ha varit från det året jag ville utöka granen från vitt och silver till vitt, silver, rosa och rött ... Ja, min granplanering är en hel vetenskap. :)


Den här snöflingan gjorde jag en gång när det var julpyssel hemma hos Kristoffer och Andrea. Eller vadå "en gång" - jag vet exakt när det var: det var söndagen den 2 december 2012, för dagen innan hade jag fått mitt hjärta krossat och allt det där ni vet. Nu fyra år senare (fyra år!) så tänker jag på att jag var så himla bra. Jag hanterade den där sorgen så himla bra. Jag lät mig gå sönder. Jag var helt öppen med det. Och ändå var jag bland folk. Gick på alla sociala sammankomster jag kunde (det var sju resor värre att vara ensam, i vilket läge som helst) och sen satt jag där och grät. I folks soffor, på spårvagnen på väg dit och hem, vid matbordet, tårarna liksom bara strömmade. Så jag gick på julpyssel en söndag (jag hade Johan med mig också - annars hade jag kanske inte orkat/ vågat - men nu hade jag ju Johan) och pärlade tre snöflingor av vita pärlor och då och då, gick in i sovrummet och hulk-grät med Johan bredvid mig. Och nu hänger de alla tre i vår gran och är en påminnelse om min egen helt ENORMA styrka.



De här två har jag fått hemifrån - jag tror att mamma har ärvt dem från mormor, men inte vill ha dem i sin egen gran, för hon ska bara ha röda kulor. Ha! Vilken miss. Superfina kulor. Hoppas de är mormors gamla. Jag saknar mormor.


Nyaste julkulan! Den här köpte jag på Lindex (av alla ställen) för att den är både rosa och röd och guldig och med rosetter på - mer av allt! Och titta, där är ju vi. :)

Ett liv i en julgran ... Tur att jag inte är minimalist.

julblues och suddiga julljus

Julen i mitt liv är som ni märkt ganska lång, och åt det är jag mycket glad. Veckan innan jul hände det (förutom några stressiga sista dagar på jobbet, och sedan det underbara jullovets inträdande) några fina juliga saker. Till exempel hade vi julblues som vanligt (fjärde året nu tror jag?) och jag var glad åt de här två vännerna. Om det inte hade varit för bluesen hade jag inte haft de här två, tänk det!


Gott fika, snygg man.



De för julbluesen obligatoriska snutt-bilderna.


Sedan var det plötsligt dagen innan julafton och Jens och jag gick på Jul på Liseberg. Lite bisarr känsla att vara ledig på sin före detta arbetsplats, men rätt skönt. :)



Här fotar jag utsikten i skuggan av mig själv. Det blev ganska fint.


Vi tittade på isshowen, som jag tycker mycket om varje år. Men vi kom dit lite sent, så vi hamnade för långt bak för att jag skulle kunna ta rimliga bilder med mitt vardagsobjektiv.


Har ej tröttnat på den gamla trenden med suddiga julgransljus. Vissa saker håller jag fast vid. :)


När vi kom hem på kvällen klädde jag vår världsbästa underbara gran medan Jens grejade med julklappar till sent på natten.


Precis som det ska vara.

She & Him | Christmas Memories

en sväng runt stora delsjön

Att gå ut och gå. Vilken hjälp och tröst och källa till energi och glädje i mitt liv. Och tänk att jag har folk nära mig som aldrig säger nej till att gå ut och gå!


Så på fjärde advent gick Johanna, Sebastian, David och jag runt Stora Delsjön - det är inte långt, drygt sju kilometer eller så. Vi hade lite tidspress på grund av diverse inbokade saker, men valde att gå en kort bit framför att inte gå ut alls.






Vi hade fika, förstås. Av den enkla anledningen att om man inte har fika, är det en promenad. Men om man har fika, så är det en utflykt!



Så skönt att fästa blicken någonstans långt borta i allt det gråa, mjuka en stund, och sedan komma in och vara lagom trött och pigg samtidigt. Och visst är det vackert?

Sam Smith | Latch

en fin helg strax före jul

Veckorna före jul var märkliga. Det hände så mycket som var roligt och fint och juligt, och sedan hade jag tre dagars PMS av sorten då jag är superledsen hela tiden och tycker att jag är toksämst på allt, och sedan gick PMS:en över men jag tyckte ändå att jag var ganska sämst på det mesta? Sedan hade jag en väldigt fin helg, och efter det kom tre arbetsdagar då jag seriöst ville slå ihjäl alla som pratade med mig för att jag var så trött på det. Och sedan fick jag jullov och då blev jag ögonblickligen mycket lugnare. Håhå jaja! Här kommer i alla fall några bilder från den där fina helgen - veckan som föregick helgen hade jag inte alls någon särskild lust att fota.



Pappa och jag var och köpte granar. Vi fick tag i två suuuperfina, täta, vackra granar i år.


Samma kväll var jag på julfest med Amanda.


Alla behängde sig med glitter,


åt förfärligt god grekisk mat,





sjöng ganska mycket vid bordet,



och lekte allehanda tramsiga och otramsiga lekar samt framförde pinfärska julhits skrivna på en kvart. Precis som på alla bra fester alltså.


Dagen därpå var det lördag och dans och ingen mindre än Christoffer Johansson spelade.


Fikabordet såg ut såhär.



Jag dansade knappt alls under kvällen. Men det var det många andra som inte heller gjorde. Jag tror att jag tillbringade hela Christoffers sista set med huvudet i Johannas knä i soffan. Men då var å andra sidan klockan halv fyra på natten, så det må väl vara hänt.

Mer julbilder kommer, må ni tro! :)