första veckan i december



Favoritmånaden december! Vi inleder första veckan med en gullig koltrast på balkongen! Önskar vi fick mata fåglar här. Men icke.


Adventsstjärnan och julduken låg framme på bordet i ett par dagar och liksom samlade kraft. Som tur var var det ju inte första advent förrän tredje december.


Liam och jag åt samma mat samtidigt och på samma plats, det händer så sällan att det är värt att dokumentera! Det blev hasselbackspotatis och rotselleri med svampkräm. Svampkrämen var helt sinnes, så god! Från Plåtmat.


Han är för gullig den där.


Och jag är inte så dum jag heller.


En söndagspromenad på första advent.


Låda med julgrejer på golvet, stjärna och adventssljusstake uppe, julduken struken, snö i skogsbacken utanför. Det är för fint alltså!


På kvällen åkte jag till Carl Johans kyrka för adventsmusik med det som förut var Härlanda kammarkör men nu är Carl Johans kammarkör. De sjöng toppenfint som de alltid gör, men akustiken var hemsk och så fort det var orgel eller brass (vilket jag vanligtvis älskar på första advent) hördes inte kören alls. Inte särskilt mysig kyrka heller jämfört med Härlanda. Synd.


Lagade en vintersallad en dag som blev fantastisk! I den är det ugnsrostad broccoli, rostade vita bönor, bulgur, fetaost, grapefrukt, valnötter och fikon. Ska äta det hela vintern.


Sedan kom det mer snö


och jag tog premiärturen på mina hyrda längdskidor! Ja, vad är det som händer. Men det är ju så roligt och jag bor ju alldeles nedanför en golfbana. Man kan åka svinlångt på den om man åker runt kanterna. Jag kom inte så värst långt den här gången eftersom jag välte (och fick livets blåmärke på rumpan!) och fick linka hem. Men var glad ändå! Sedan fick jag vila några dagar och sedan smälte snön. Men nu hoppas jag på mer snö efter nyår!


Jag var och gjorde ett så roligt fotojobb också, på Rytmikverkstan som min vän Karin har. Hon behövde nya bilder till hemsida och sånt och jag kom och var med på ett rytmikpass och fotade henne och barnen. Det var så rart och mysigt och hon är så otroligt skicklig. Rekommenderas för alla med små barn!




Samma kväll åt Anna och jag middag på Brewdog och pratade om livet, universum och allting.


Roligt att vår ölsmak är nästan så långt ifrån varandra man kan komma sett till färg. :) Jag drack en imperial stout som hette Christmas Cake. Det kunde jag inte motstå.


Mörkt över älven på väg hem.


Det var en decembervecka i livet det. Plus dans och jobb och körrep och allt det där jag inte kommer ihåg att fota. Men några riktigt fina bitar från en riktigt fin vecka var det i alla fall.

Örebro Kammarkör | Bereden väg för Herran

från höst till vinter på två veckor



Två promenader med Lisa och Tove, två årstider, med två veckor emellan.


Vi börjar i mitten av november med en promenad runt Lilla Delsjön, en av våra standardrundor. Vi tänker ofta när vi passerar Bertilssons stuga att vi borde stanna där och äta lunch någon gång, men vid det laget har vi alltid redan lunch med oss, och då är det ju onödigt.


Men den här gången kom vi på det i förväg!




Det var en så ljuvlig krispig dag


och mysigt och ombonat därinne, precis som man kunde vänta sig.



Jag åt fetaostpaj till lunch och kladdkaka till efterrätt. Det var topp faktiskt.


Allehanda ryggsäcksjox på väg därifrån igen.


Och de här underbara färgerna!


Två veckor senare var det nästan december och ett tunt snötäcke över allting.



Alltså de här två, blir mild och glad varje gång jag ser dem på bild! Och på riktigt.


Jatack, vi håller på! Den här gången gick vi vår korta standardrunda på grund av allehanda krämpor i gruppen. Till exempel hade jag lyft snett på gymmet dagen innan och fått vansinnigt ont i nacken och bröstryggen. Så klantigt. Man är ju inte 38 längre! Men det var väl i och för sig bra att jag fick känna på hur det blir när jag stressar och slarvar och bara ska få gympasset gjort - det funkar inte alls för mig.


Som tur var var att gå rakt fram en av de saker som gjorde minst ont, för jag behövde verkligen ut och rastas. (Att vända sig om i sängen dock var förfärligt, jag fick sticka en hand under huvudet och lyfta runt det manuellt för att nacken inte orkade hålla upp det - kroppen ändå! Jag tänker på hur knäppt det är att det mesta i kroppen funkar helt okej för ganska många? Så intrikat som allt är borde saker egentligen gå sönder oftare.)


Vi kom fram till vår finaste rastplats, den på udden precis vid Stora Delsjön.


Och sedan var jag hungrig och fotade inget medan vi fikade, men här är vi mätta och nöjda!


Och bäst vi satt där såg vi en glad cyklist svänga förbi. Det var Jonas!


Han lät sig lätt övertalas att stanna på en pratstund. Det är ju inte alltid man träffar på någon man känner mitt ute i skogen.


Och sedan traskade vi vidare längs sjön hela vägen hem till mig.



Det är nästan (nästan) med promenader som det är med bad: Man ångrar aldrig en promenad. I alla fall inte i dagsljus och krispigt väder och vackra omgivningar. I alla fall inte med sällskap som detta.

Angelo de Augustine | Time

också i november



November! Fotade väldigt lite men var glad! Här är några novembersmulor:


Lisa fyllde år och bjöd in till födelsedagsfrukost för personer som inte jobbar dagtid vardagar, det vill säga Tove, Anna-Karin, jag och så Lisa själv då.


Glatt födelsedagsbarn!


Sedan gick vi en sväng i det härliga höstvädret.


Jag promenerade mycket i allmänhet i november (som ni snart kommer märka är ungefär hälften av bilderna i det här inlägget från olika promenader), och det var fint ljus hemma på min gata ...


... och på promenadvägen upp mot golfbanan.


En dimmig kvällspromenad i Utby med Lisa blev det också.


Det var Duke's Place och Christian, Linnea och Anna-Karin kom hem till oss på för-middag. Mycket fint!


En till promenad, en av de finaste, en sådan där krispig. Jag promenerade en bit längs Delsjön och tänkte på att jag fortfarande inte tröttnat på att bo precis exakt här.


En lördagseftermiddag kom Birgit över på pysselhäng, och jag fotade bordet med pysselröran men glömde helt att fota Birgit själv. :)


Mer promenad, denna gång en måndagsförmiddag i Änggårdsbergen. Is på tjärnarna men ingen snö än.


En eftermiddag tog jag en helt spontan fika med Anna, en fika som blev nästan tre timmar. Vad det är underbart att känna sig så helt genompratad, men utan att älta - ni vet, den sortens samtal där man både får utvecklas och ladda batterierna!


Och när jag sedan promenerade hem från jobbet den kvällen såg Haga ut såhär. Det är inte ett fult liv det!

Afro-Cuban Allstars | Alto Songo