helgen v. 42

Nu när jag antingen pluggar eller jobbar till sent varje vardagkväll, men inte har några fåniga körer eller distansförhållanden som bokar upp helgerna längre, har det blivit på helgerna jag försöker få in sådant som vila och ett socialt liv. Det är skönt. Förra helgen såg det ut såhär.


På lördagseftermiddagen promenerade jag ned till stan för att göra några ärenden ...


... och fika med min vän Markus.


På kvällen hade vi kusinträff med hela skaran. Vi är tio stycken och alla var där! Vi ägnade kvällen åt att 1. catcha upp, 2. berätta roliga historier om våra föräldrar och 3. äta sjukt mycket tacos.


Sedan blev det söndag och övningskörning.


Och så var jag tvungen att pausa och pusta och fota lite förstås. Jag blir helt slut av att övningsköra!


Och sen gjorde vi risotto som blev tokgod och gjorde mina skolkamrater avundsjuka på mina matlådor i flera dagar.

***

Now that I study and work until late every evening during the week, but have no choirs or long-distance relationships to fill my weekends, I have found that it's during the weekends that I have time for things such as rest and seeing my friends. It's nice. This is what last weekend looked like, with a fika with Markus, a party with my cousins, some driving practise, and an awesome risotto.

Robyn | Call Your Girlfriend

en annan torsdag

Försöker kicka igång fotograferandet och det gör jag ju helst som ni vet genom att fota allt jag gör, en hel dag. Sedan har jag ändå inte hunnit redigera bilderna, så det här är nästan två veckor sedan nu. Men i alla fall; här är min torsdag.


07:27 har jag redan varit vaken i en dryg halvtimme, men jag har så svårt att gå upp ur sängen nuförtiden.


08:21 Promenerar till skolan, Vasastan ser ut såhär idag.


10:06 Anna ställer i ordning efter musikdramalektionen.


10:31 Sen hänger vi i caféet i väntan på nästa lektion. Fina Elin går samma musikdramakurs som jag.


11:32 Tillbringar tid med Bizet och Micaëla.


11:47 Tillbaka i Vasa för att ...


... äta lunch med Emil.


14:02 Kammarmusikrep med en av de trevligaste och mest givande kammarmusikensembler jag någonsin haft.


14:53 I caféet säljer de ut sommarens glassförråd för tio kronor styck. Hallå eller! Vi fyndar på eftermiddagsfikat.


16:20 Paus i kammarkörsrepet.


17:35 Sen går jag till psykologen.


19:14 Göteborgs Symfoniker spelar Brahms Requiem som jag älskar, jag bangar INTE. Dessutom går vi ju för tjugo spänn.


21:11 Kliver ut i mörkret, uppfylld.


21:31 Köper frukost. Stör mig lite på att inte alla yoghurtar av samma typ har samma tjocklek på färgranden - antingen får den vara bred eller tunn tänker jag! Är det bara jag?


22:39 Diskar ...


22:56 ... och kvällspratar med Johan.

i vasastan

Jag har bott här i tre veckor och kan inte riktigt förstå att det är på riktigt, att jag faktiskt bor här, att dessa gator är mina gator nu, och att de ska vara det ett år. Just nu bryr jag mig inte ens om att det bara är ett år. Jag tänker njuta så länge jag kan. Jag älskar de här kvarteren, och jag älskar att kunna promenera överallt på en kvart. Det är en lyx och en som jag njuter grundligt av.

Jag älskar inte min lägenhet ... än. Jag är säker på att jag kommer göra det, snart, men det är fortfarande högar med grejer överallt, på soffan, på golvet, på varje bordsyta, och det är massor kvar att fixa. Det är så viktigt för mig att känna mig hemma där jag bor. Jag är inte lycklig annars. Det behöver inte vara snofsigt, bara det känns som mitt, mitt hem. Och det gör det förstås inte här efter bara tre veckor. Och allt detta i en tid då jag verkligen hade behövt ett hem att vara lugn i, känslomässigt. Så, jag älskar det inte än, men det kommer jag göra.

***

I've been living here for three weeks and I can't really understand that's it's real, that I live here, that these are my streets now, and that they will be my streets for the next year. At the moment I don't even really mind that it's only for a year. I'm going to enjoy it for as long as it lasts. I'm really loving this neighborhood, and I'm really loving being able to walk everywhere in fifteen minutes. It's a luxury and one that I'm thoroughly enjoying.

I'm not loving my apartment ... yet. I think I will, soon, but there are still piles of stuff lying around, on the couch, on the floor, on every table, and so many other things still to fix. I'm, one of those people for whom it's really important to feel at home where I live. I'm not happy unless I do. I don't need it to be nice as in expensive, it just has to feel like mine, my home. And it doesn't, obviously, it's only been three weeks. And all this in a time where I really could have needed a home to be calm in, emotionally. So, I'm not loving it, yet. But I will.

tårta till mig

Som ni vet firar vi alltid med tårtbuffé när någon i den innersta kretsen fyller år. I tisdags var det jag.

***

As you know we always celebrate with cake buffet when it's someone in the inner circle's birthday. Tuesday was mine.

bokmässan 2012

Just det, jag var på Bokmässan också! Där finns det två saker som jag gillar, text och bild.


My partner in crime.


Vi lyssnade på Jonas Gardell som pratade om sin nya bok, grät och inspirerade.


Jag sa till mig själv att jag skulle fota alla jag träffade som jag kände, men det glömde jag förstås bort sen. Men här är i alla fall min kusin Erika och moster Mona-Lisa.


Några fick välja vad de ville ha med för bild i bloggen. Henrik valde den här.


Sara valde den här.


Sjukt mycket folk var det, men vi var rustade med vatten och godis och klarade oss länge.


Man fick skicka vykort också! Det gjorde jag.


Sen gick vi och skulle kolla på serier. Då blev vi överfallna av den här mannen. Jag fick lov att fota honom om jag skrev ut vad han heter. Han heter Karl Johnsson. Han försökte övertala oss att prenumerera på Utopi, men när vi inte ville det fortsatte han att visa den ändå eftersom den är så fin och han är en sån "teatralisk skrytmåns" (hans egna ord). Vi skrattade.


Sen hade vi tröttnat på kalabaliken och gick ut och åt nachos och chokladmuffins istället.