detta ska jag aldrig glömma

Detta ska jag aldrig glömma.


Inte detta


inte detta


eller detta.


Detta


och detta


och detta


och detta


och detta


och detta

vill jag aldrig någonsin glömma. Men nu blir det inget mer.

Och vi var helt överens och det är det rätta och ändå gråter jag varje dag. På de mest oväntade ställen, som någon som smyger upp bakom ryggen och skräms kommer tårarna utan förvarning. För att jag älskar honom. Och jag ångrar mig en gång i kvarten men vet att jag inte får ringa och säga KOM HIT NU VI GÖR OM. För det funkar ju ändå inte i längden.

Och det finns fortfarande folk som inte vet och det är så jobbigt att berätta för alla, för varje gång jag säger det blir det mer verkligt. Jag vill inte att det ska vara verkligt. Jag vill ha honom här bredvid mig genast. Det har tagit nästan tre veckor att göra och posta det här blogginlägget just därför. Men nu vet ni. Det är därför det är så tomt i bloggen just nu. Jag har knappt fotat på flera veckor. (Jag känner inte igen mig.) Jag har tappat lusten och flytten har tagit upp det som är kvar av min energi. Och sen ibland är jag glad, jätteglad rentav, bland mina vänner, helt plötsligt har jag roligt, skrattar och glömmer. Och sedan inte.