Ni vet en sådan där helg när allting börjar bra och sedan bara fortsätter, för att man är så glad, och allting som är roligt bara händer av sig självt? Och man sover knappt och man äter lite när man hinner och när det blir måndag ser det ut som fan i lägenheten för att det har varit så oviktigt att diska och bädda och fixa. En sådan helg har jag haft. Såhär såg den ut.
Helgen började på fredagmorgonen - eller förmiddagen snarare, men allt som är före frukost räknas ... - med min vanliga morgonpromenad. När jag går den tänker jag på hur det såg ut när isen lade sig, och när isen lossnade, och att jag överlevde. Tänk! Tänk att jag överlevde vintern. Jag är så glad. Och nu. Nu är det så vackert så ofta.
Efter lunch satte jag mig i mitt älsklingsövningsrum med några notböcker från biblioteket och spelade bara för att det var roligt. Inget tvång, ingen övningsmetodik. Bara roligt. Sedan hörde Hanna av sig och frågade om jag ville ha en fribiljett på hennes premiär på operan på kvällen. Jahadå! Så då gick jag på familjekonserten Nu börjar det, med massor av barnprogramsmusik, glada färger och tjusiga dansare. Och alltid så himla fint att se Hanna på scen förstås. Efteråt åkte jag hem till Karro och hängde med Karin och Johan S och Fredrik och de andra, men då glömde jag fota. Fin kväll hur som helst.
Och sen. Vi tog sällskap till Korsvägen när vi gick därifrån. Det var en sådan ljum natt. Och när Fredrik och Julia klivit på sin spårvagn vid klockan ett eller sådär och jag vände hemåt kände jag plötsligt den här kvällen är inte slut. En så otroligt märklig känsla, som jag var tvungen att följa. Så jag tog vagnen upp till Guldheden och gick på blues night i min lindy hop-förening. Och hade den mest magiska danskväll jag haft på flera år. Inget annat ord än magisk räcker. Ni vet när man dansar och dansar och sedan tittar man upp och märker att man visst dansat med samma person i en och en halv timme utan att vilja sluta och att det börjar ljusna utanför det öppna fönstret och fåglarna har börjat sjunga så att de nästan överröstar musiken: inte kvittra utan toksjunga, sådär som de bara gör allra först på morgonen; och sedan är klockan halv fem och man promenerar hem i gryningen, stannar till på 7-Eleven på Vasaplatsen som är öppet dygnet runt och köper en brownie till nattamat och är bara helt lycklig. Så, ni vet.
Lördag och fantastiska Almas examenskonsert. Så fint att jag grät i extranumret.
På kvällen gick Fia och jag och hennes vän Malin på musikaltreornas slutprojekt Rent på skolan. Det är verkligen en fantastisk musikal. Sen blev det glass på en bänk på Avenyn och samma sorts ljumma sommarkväll som dagen innan.
Och sen ringde Karro och undrade vad jag höll på med, så då satte vi oss på en uteservering och pratade om livet och sånt tills det blev natt.
Söndag förmiddag och morgonpromenad. Offrar den sällan.
Sedan åkte vi, liksom ungefär hela resten av Göteborg, ut till megaloppisen i Majorna. Promenerade runt i värmen, jag fyndade inget men var lika glad för det (jag har för mycket saker ändå). Bara njöt av solen och av sällskapet.
Tjusigt folk!
Sedan tillbaka till skolan för Majas examenskonsert. Så himla grymt.
Eftermiddagsglass med snygg man.
På kvällen var jag på Leanders examenskonsert. Ville inte fota när han spelade orgel, för det är ju mest bara en rygg man ser då, och när han dirigerade kunde jag inte fota för då sjöng jag ju. Här är en kram istället.
...
Och sen hade ju Anna och jag varit ifrån varandra sedan i torsdags och bara pratat i telefon sedan dess så då fick vi ju ta en extra kvällspromenad på hemvägen för att hinna ventilera allt. Vilket man ju ändå aldrig hinner. Men ändå. <3
No comments :
Post a Comment