hoppets tid

Det här är inspelat den 7 december 2012. Sex dagar efter att min före detta pojkvän krossade mitt hjärta och två dagar efter att han sagt att han aldrig vill prata med mig mer, utan att ge något skäl till det (och om någon undrar - nej, han hörde aldrig av sig). Spogardh, Joel och jag hade konsert i Engelska kyrkan. Jag kan inte förstå att jag tog mig igenom; jag kan knappt förstå att jag stod upp, att min röst bar. En timmes uppehåll i en vecka (som skulle bli månader) som annars bara bestod av ångest av en sort som jag aldrig tidigare hade upplevt. Men jag genomförde konserten. Jag vet inte om ni hör vad jag gick igenom. Jag hör det. Men jag hör också min alldeles egna röst, när den är som allra mest okomplicerad. Detta är min röst utan pålägg. Det är inspelat live, det finns inga andra tagningar: Inget annat låter så mycket min röst som detta.

Det har gått ett år, och ganska nyligen hittade jag tillbaka till mig själv.

Adventstiden, hoppets tid. Nu är den här. Jag ser gnistrande ljus och mjuka mörker framför mig.



Kristin Ladström sång
Joakim Spogardh vibrafon
Joel Malmborg kontrabas

I ett arrangemang av Joel, såklart.