Våra vanliga tisdagsbluesar är bara varannan vecka. Efter Blues Garden var abstinensen alltför stor, så jag bestämde mig för att bjuda in till impromptu dans i mitt kök. Dessutom var det ju våffeldagen, så fikat var givet. Hade tänkt att det kanske skulle komma fyra-fem personer och dansa litegrann, kort varsel som jag hade och allt. Det var också oklart hur många som egentligen ryms. Nu vet vi! Fjorton bluesdansande personer är ganska precis vad som ryms i mitt kök samtidigt. :)
En grym grej med den här kvällen var att jag passade på att köra ett knas-set med allmänna låtar som inte är blues och inte borde vara dansbara, men som jag bara ... ville dansa till. En av dem var Ubi Caritas, som är ett av mina favoritkörstycken. Jag hade äran att dansa med Lisa, som liksom jag själv var ganska tagen efteråt. Var det musiken eller dansen? Det är kombinationen. Att dansa tillsammans med någon, till musik som är fantastisk, vad det än är ... Det förhöjer allt, det förhöjer musiken, dansen, stämningen och omtyckningen. Det är grymt helt enkelt. På nästa köksblues som jag har ska jag spela ett knas-set med bara modern körmusik. Jag har redan stycken i åtanke som borde vara helt himmelska att dansa mikroblues till. Det blir fint! Och knäppt!
Ryan Adams | the Shadowlands
No comments :
Post a Comment