En ålderdomsfest är alltså vad vi andra skulle kalla en födelsedagsfest.
Jag var svintrött (hade som sagt sovit fyra och en halv timme natten innan), och i övrigt i rätt dålig form, så jag hade bara tänkt svänga förbi. Men så var det så himla gott att vara där. Ni vet när det bara är en massa fina människor och intressanta samtalsämnen och gott fika och liksom bara ingen anledning alls att gå hem.
Det här är Saras vän Peter. Det är så himla grymt när man träffar någon som både är mycket smartare än man själv och kan förklara grejer så att man fattar och vill förklara saker i precis min takt och inte blir uttråkad av alla mina barnsliga frågor. Det är en av mina favoritkänslor i hela världen, den där som är att man liksom blir helt mindblown när saker klickar på plats. Åh att få lära sig saker! Den här gången pratade vi foto och fysik och Hertz och ljusförhållanden och det var, ja, så himla grymt, bara. (Det är för övrigt Peter som har tagit bilderna som jag är med på.)
Sen var klockan sent och det var bara jag och Peter och Karin och Sara kvar och vi låg i soffan och pratade och trivdes. Så fin fest. Tack Sara!
Slim Gaillard | Communication
No comments :
Post a Comment