I torsdags medverkade kammarkören på musikhögskolans julkonsert, och det var alldeles magiskt. Det är inte alltid det känns så: så innerligt och helgjutet. Väldigt ofta känns konserter så bitvis, men sällan rakt igenom. Den här gången levde jag helt igenom varje sång vi sjöng. De hade projicerat en stjärnhimmel på taket och halva väggarna bakom scenen. Jag var lycklig. Sedan hade vi julkalas och sjöng och åt goda saker och sjöng ännu mer och hade bara så, så trevligt.
Sergei Rachmaninov | Bogoroditse Djevo
No comments :
Post a Comment