en tisdag i herräng

Så! Herräng, alltså. I vanlig ordning smått omöjligt att beskriva upplevelsen; det är så mycket av allt. När jag är glad i Herräng, är jag euforiskt, bubbligt överväldigande glad. Och när jag är besviken eller trött är allting så väldigt, väldigt jobbigt. Sammanfattningsvis kan jag säga att jag hade en fin vecka - stundom fantastisk (mer om det senare) - och att jag har lärt mig att jag inte ska bo i tält på Herräng; det kostar för mycket i tid och energi (men nu har jag testat det, i alla fall).

Liksom förra året fotade jag inte så mycket (mycket är att fota mycket varje dag). Men några dagar fick kameran följa med. Den första var en tisdag, och den såg ut såhär.


13:09 Frukost på filt med mina tältvänner, käraste Johanna och Sebastian.


14:10 Rep med Mattias och Gas. Rep inför vadå, undrar ni? Ja, vi får väl se. :)


15:20 Sojaburgarlunch. Gott gott!


16:58 Det tar en himla stund att ta sig någonstans i Herräng - inte för att det är några avstånd att tala om, för det är det förstås inte, utan för att man träffar folk som man stannar och pratar med hela tiden. Här Tove, Fia och Bertil.


18:13 Eftermiddagslur. En nödvändighet på dansläger. (Mitt hår är inte så slitet som det ser ut, det är alla mina gråa hår som står åt alla håll.)


19:52 Smink, tandborstning och övrigt fix inför kvällen.


20:33 Kvällsljuset på väg till Folkets Hus.


21:32 Jag åt middag i baren och tittade på kvällsmötet på teven (mötet, som är mer som en timslång talkshow med intervjuer, filmklipp, information och liveframträdanden, äger rum i stora salen, men där är för litet för att alla som vill se ska få plats, så det sänds på teveskärmar i flera andra rum i Folkets Hus).

Och sedan fotade jag inte på några timmar, för sedan gick jag upp och repade. Och sedan var det Slow Drag Night opening. Och det såg ut såhär (fotat av Joel Höglund, som som vanligt aldrig gör en besviken):


00:10 Kolla! Det är jag. Jag står där och sjunger.

Varje tisdag på Herräng är det slow drag night (som inte är en blues night, men det närmaste man kommer på Herräng, och en del av det som spelas är blues även om inte allt är det, så om man hittar en annan bluesdansare kan man göra det bästa av slöjazzen som de andra lindyhopparna myser runt till). Varje slow drag night har ett öppningsnummer, som några av lägrets bästa dansare sätter ihop, oftast till livemusik. Att sjunga på slow drag night opening har stått på min livslista sedan 2007, när jag var på Herräng första gången. Tänk, tänk att få öppna Herrängveckans bästa kväll, tänk att få stå där, tänk att få stå där i den här täta, koncentrerade stämningen och sjunga. Tänk att jag fick det. Tänk att jag var så på rätt plats. Jag var så lycklig. (Tänk att jag hittat bluesen.)


03:14 Tja, sen var resten av dansnatten mest bara eufori efter det. Såhär såg det ut på dansbanan, där det spelades lindymusik, men jag höll mig förstås mest uppe på slow drag-dansgolvet i stora salen (där det var för mörkt för att fota, och så ville jag inte störa).


04:47 Syrepaus ute i morgonljuset med de här två fåntrattarna. :)


06:03 FIKA


07:57 På väg från Folkets Hus vid danskvällens slut gick jag förbi några som spelade fotboll efter att ha varit uppe och dansat hela natten. Bara i Herräng?


08:18 Frukosttältet öppnar åtta. Bra det. :)