Vart ska du resa? Till Herräng!
Hur länge ska du vara borta? En vecka, varken mer eller mindre.
Hur bestämde du dig för att åka dit? Faktum är att jag inte ens minns något beslut - Herräng åker man ju till bara. Så är det liksom.
När bokade du biljetten? Jag anmälde mig till kursen så fort anmälan öppnade i januari (för annars får man ingen plats som följare).
Vad ska du göra allra allra först när du kommer dit? Registrera oss för en plats på husbilscampingen, betala avgiften och lösa frågan om el och sådant. Och sedan registrera mig själv på min kurs så att jag får ett kurspass och sådana administrativa grejer.
Var kommer du bo? I husbil! För det är det allra bästa på Herräng. På en balboa boost för några månader sedan satt vi och fikade och pratade om olika sätt att bo på Herräng. "Husbil är det allra bästa, men jag har inte fått tag i någon än" sa jag. "Jag tänkte låna en husbil!" sa Carin, och så visade det sig att hon ville ha sällskap i den och bensinpengar och till den, och så var det klappat och klart.
Hur ser det ut där? Husbilscampingen vi vill stå på består av en liten dammig parkeringsplats bredvid en fotbollsplan med ett litet, slitet hus med omklädningsrum och duschar bredvid. Inuti husbilen vet jag inte, men jag har fått höra av Carin att det är förhållandevis fräscht, och att vi kommer få knö och sova trångt. :)
Vad gör du första kvällen? Dansar! Dock brukar lördagkvällen alltid vara veckans sämsta danskväll på Herräng, eftersom stora delar av lägrets deltagare har bytts ut under dagen och det alltid är nytt folk där då som inte har anpassat sig efter dansgolven och greppat det här med floor craft. Så jag har inte så värst stora förhoppningar. Räknar med att träffa på vänner och fika lite och vara glad åt att vara där och så.
Var äter du din första frukost? Jag hoppas på att det är varmt och soligt så att vi kan sitta i utemöblerna utanför husbilen och äta frukost. Det vore fint.
Vad ser du fram emot? Åh jag hoppas att det blir en drös magiska danser, och vad mera är, magiska ögonblick. De där stunderna, mötena som bara händer, om jag inte krampar för hårt om förväntningar om hur jag tror att något ska bli för att det ska bli bra. Om jag bara låter mig följa med och inte stressar. Då uppstår de, min erfarenhet säger mig det. Jag ska försöka våga lita på det i år.
Vilka ska du träffa där? Det vet jag knappt! Mest kommer jag umgås med Johanna och Carin som jag ska bo med, gissar jag (fast man vet aldrig, ibland händer det att man väljer helt olika saker att göra). Och jag har inte direkt skaffat koll på vem i övrigt som är där vilka veckor, eftersom det finns fem veckor att välja på och en del är där fler veckan än en och en del kommer upp över en helg och så vidare. Jag räknar med att jag kommer ha gott om vänner där men vet inte vilka.
Hur var det första gången du åkte hit? Så maxat. Herräng är så mycket. Jag var funktionär, jobbade i ice cream parlor elva timmar om dagen och hade den märkligaste av dygnsrytmer. Bodde i ett jättetrångt rum i ett svindyrt radhus som vi hyrde och var liksom bara konstant överväldigad och trött och glad åt allt.
Hur gammal var du då? 23. (23?!?!?!? Är det så länge sedan?)
Vad minns du mest från den resan? Att jag dansade blues, för första gången på riktigt, med en person som jag ögonblickligen blev god vän med, och som jag har att tacka för mycket. Men det minnet är en lång historia i sig, som jag berättar en annan gång.
När exakt blev du kär i platsen? Jag är nog inte kär i platsen; den är lite för mycket av allt för det. Jag har varit där fyra gånger och haft två fantastiskt bra upplevelser, en dålig och deprimerad, och en meh (vilket var förra året, som var meh för att jag bodde i tält och det var blött och kallt och på det stora hela otrivsamt och energisugande). Så, det verkar som att jag inte riktigt kan veta på förhand hur det ska bli. Men utgångsläget i år är mycket gott!
Vad kommer du hem med den här gången? Det vore lyxigt om jag hittade några vackra, färggranna (= ej svart, beige eller brunt) nya balboaskor i lindy hop shop.
När åker du? Jag har redan åkt! I morse faktiskt. Så nu när du läser det här är jag förhoppningsvis i en husbil på väg norrut!
Några sista ord? T'aint what you do, it's the way that you do it!
(Listan lånad av Elsa.)
No comments :
Post a Comment