När jag ringde Solveig för att kolla när jag kunde komma och hälsa på (efter att hon hade läst mitt blogginlägg med sommarplaner och påpekat att ett besök i Gammalkil helt tydligt fattades) sa hon att hon visserligen inte har semester än, men om det inte gör mig något får jag gärna komma ändå. Och det gör det inte. Jag tycker om att vara hemma hos folk jag tycker om även när de inte är där.
Så på fredagen när jag vaknat gick jag ut på en morgonpromenad förstås.
Och strax efter att jag hade kommit tillbaka efter promenaden kom regnet. Då kröp jag inomhus, parkerade mig i kökssoffan och satte igång med fotoredigering. Där har vi en av anledningarna till att jag tycker om att vara hemma hos folk jag tycker om även om de inte är där - det gör att jag kan fokusera! Hemma hos mig själv blir jag distraherad av allt möjligt, men nu kändes det som att jag var på, ja ... på fotoredigeringsretreat. (Där kom retreatbegreppet igen ja. :))
Frampå eftermiddagen kom Solveig hem från jobbet. Det ösregnade hela dagen på det mest underbart sommarmysiga vis och vi pratade och pratade.
Och senare, när vi hade pratat och pratat i några timmar till, hade Anders också kommit hem från jobbet, och sedan slutade det till slut att regna. Då gick vi ut.
Fotofin syssling!
Det är en mycket promenadvänlig plats, måste jag säga.
Kan ni stå still där nu så att jag kan fota er lite, sa jag. Men vi är ju klädda såhär ... sa Solveig. Ja, just det, sa jag, ni är klädda precis som om ni har varit ute på en promenad i högt gräs när det har regnet hela dagen, här hemma där ni bor.
Solveig och Anders och deras hus och lada och åker och äng. Så väldigt fint bara.
Sam Amidon | I Wish I Wish
No comments :
Post a Comment