torsdagkväll i gammalkil



Jag har varit på retreat! Nej, inte på riktigt. Jag har varit i Östergötland i några dagar och hälsat på min allrakäraste syssling Solveig. Hon och hennes Anders har köpt hus, ett superfint hus mitt ute på landet (med åkrar och får och sånt ni vet) och jag ville så gärna komma dit och träffa dem och titta på allt.



Kolla hus- och markägaren!


Solveig blev så glad över att gruset hade kommit under dagen att hon var tvungen att fota det. Sådant som händer när man längtar efter att få sätta igång och bygga sitt växthus, antar jag. :)

Vi gick förstås en rundtur så fort jag hade kommit dit. Jag glömde fota själva boningshuset på nära håll, men i övrigt ser det ut ungefär såhär:








Sedan kom Anders hem från träningen, så då kunde jag fota honom också. :) (Han är mycket mer foto-tränad än Solveig, eftersom det är hon som brukar hålla i kameran; jag kände igen det där tålmodiga leendet från samtliga mina egna pojkvänner.)



Och det där med retreat, då?
Jo, till att börja med utbrast jag när jag kom in i huset: "Det känns som att vara på retreat! Ett sådant där där man stänger av sin mobiltelefon och skriver sin roman ...". Inte för att jag har några planer på att skriva en roman, men ni förstår känslan? Det var så lugnt och skönt och lantligt. Det doftade linolja och uteluft. Gästrummet har ljusa väggar och en klarröd fluffig matta att sjunka ned i, och Solveig hade bäddat med Harry Potter-lakan bara för min skull.


Och den här bokhyllan sedan - den perfekta gästrumsbokhyllan! Här finns ju allt man vill sjunka ned i en bekväm soffa på sin ledighet och bara kasta sig in i, i en salong där det finns kanske en öppen spis eller fönster mot utsikt mot en åker eller andra mysighetsdetaljer. Så kändes det.


Den här utgåvan av Anne på Grönkulla tyckte jag var särskilt fin, och alldeles värd ett eget foto. Ett sådant där mjukt och mysigt omslag hade den också, men det gick ju inte att fota, ni får tro mig.

Och efter att jag hade sagt det där, skämtade vi om att jag var på retreat hela helgen. Och så bortskämd som jag blev, kunde jag faktiskt lika gärna ha varit det. :)

Goodland Trio | Glasögonpolskan

No comments :

Post a Comment