trix grönsaksföreställning

Trix grönsaksföreställning på Medeltidsveckan i Visby. Ja herregud, var ska jag ens börja. :) (Här är blogginlägget från dagen som den här föreställningen hör till!)

De presenterar föreställningen som sin allra sämsta, och det skäms de inte alls för (vilket jag givetvis tycker är helt i sin ordning). Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, men det visade sig stämma rätt bra som mina vänner hade sagt: Den går runt på att de gycklar i största allmänhet, medan publiken skrattar, och till stor del, kastar grönsaker.

Alltså det hade ju inte funkat om inte Trixarna hade varit så himla roliga? Men de är ju gycklare. Och det funkar.

De stackars nykomlingarna i gruppen fick ta första smällen.

Alltså jag förstår ju att det, i alla fall jämfört med cirka alla andra människor i världen, är något udda med mitt empatisystem, för jag tyckte att vissa bitar var riktigt jobbiga. Som här till exempel, där de skulle tävla om att jonglera längst, men det var ingen som hann jonglera något, eftersom alla kastade så mycket på dem. Jag bara: Men hade det inte varit kul att få se dem jonglera lite mer, de är ju asbra på det?

(När jag var liten och tittade på hemska "komedier" där folk fick ont och jag bara grät, sa alla att det skulle gå över när jag blev äldre. Men tänk! Precis som socialismen, feminismen och den allmänna känsligheten gick det inte över! HSP for life y'all!)

Mina vänner försökte övertyga mig om att det är lugnt: De gör det ju med flit! Frivilligt! De vet att alla kommer kasta frukt på dem! Det är det det går ut på! Det är det som är det roliga! Och jag är liksom ändå någonstans övertygad om att det skulle vara lika roligt om folk inte kastade så hårt?

Eller det här, när publiken skulle välja vilka grönsaker han (jag vet att alla andra vet vad de olika medlemmarna i Trix heter, och Trevliga Trion har försökt lära mig, men jag är ju liksom inte ett lika die hard fan så det fastnar inte :)) skulle jonglera med och samtidigt äta på, och publiken tydligen i flera år har valt den där superstarka chilifrukten, alltså det är ju inte kul att se folk lida. Det tyckte jag illa om. (Han fick i alla fall morotskonfetti som tröst sedan.)