på utflykt till sundsby säteri

Nu är vi redan framme i maj, och maj var ju som jag redan sagt utflykternas månad. Tror att vi behövde det allihop. Vi började redan första lördagen i maj med att åka till Sundsby Säteri på Tjörn, efter förslag från Julia och Andreas. Såhär såg det ut!



Vi började med att kliva upp för berget till Solklinten för att titta på utsikten. Jobbigt uppför för folk med dålig kondition (= jag), fint när vi kom upp!



Det blev en liten fikapaus redan där, lika bra det. :)


Sedan klättrade vi ned genom en ravin och utforskade grottor!




Jag var inte rätt klädd för klättring och hade väska och kamera att bära på, så när det blev fråga om att åla (bokstavligen) sig vidare, valde jag att gå runt på utsidan av nästa grotta istället.


Mikaela trivdes också bättre på utsidan. :)


Så vi passade på att fika medan de andra krånglade sig ned genom grottorna.


De var lite leriga när de kom ned, men Emma och Jonas ser ju nöjda ut ändå.


Sedan var det vanlig fin promenadstig genom skogen resten Sundsbyleden runt. Det var förresten fint skyltat och utmärkt i det här området, och fanns en drös stigar med olika längd att välja på och kartor på hemsidan. Sådant gillar jag!


Så småningom kom vi fram till Sundsby Säteri, vilket var mycket bra läge eftersom vi längtat efter lunch.


Fint inne på säteriet!





Jag passade på att gå runt och titta lite medan vi väntade på maten. Så vackert ställe!



Och maten var god dessutom.





Och sedan fullföljde vi vår slinga runt berget gneom att ta den här vägen tillbaka till parkeringen. Jag försökte tänka under vägen på vad det är som gjorde den här dagen så bra. Detta att komma ut och röra på sig med gott sällskap i fin natur och sedan äta god getostsallad utomhus. Det låter så simpelt? Men jag älskar det så mycket.

Karine Polwart | the Whole of the Moon

annat som hände i april

April var en märklig månad och jag var ledsen och seg och trött för det mesta. Jag saknar mitt jobb och alla människor och rörelse och att resa. Jag är orolig över hur det ska gå med jobb och ekonomi i framtiden. Dagarna rinner ifrån mig utan att jag får något gjort; samtidigt blir jag inte av med känslan av att jag BORDE få något gjort (vet knappt ens vad, men något NYTTIGT, något användbart). Borde jag inte bli bättre på musik, i alla fall? Men aldrig har det väl varit så tydligt som nu att musik är ointressant för mig om jag inte har människor att spela den med. Jag vill inte öva sång om jag inte har ett körrep eller bandrep eller en konsert att öva inför. Det är samma med dans. Det är att göra det ihop jag längtar efter.

Samtidigt måste jag ju vara tacksam för att jag har det så bra, och är så trygg och frisk. Fast Liam påminner mig om att jag får lov att känna - att jag får lov att känna mig rastlös och orolig trots att andra har det mycket värre än jag. Det är skönt. Han är bra på sånt.

Så det blev inte så mycket fotat i april, trots att jag ansträngde mig lite (för jag vet ju att jag mår bättre av fotandet, också, både under tiden och i efterhand när jag ser tillbaka). Jag firade påsk och var ute i skogen som ni redan har sett, och annars var det bara detta:




Det blev plötsligt smällvarmt! Och Karin och jag promenerade i Slottsskogen och åt gelato (från Gelaterian eftersom favoriten Råda Gelato hade stängt).


Mer vår.


Vi hade rollspelssöndag med rollspelsgänget som jag alltså plötsligt har, och det är så kul! Jag är the Ranger. Det känns mycket rimligt.


Vår eminenta GM, Krister. Han är så fin och bra på det och det är så rart av honom att ta sig an oss förvirrade nybörjare!


Lisa hade bullat upp så som bara hon kan


och så gör hon så allmänt fint hemma hos sig.



Det här ljuset på Tove då, vad säger ni om det va!


Lisa funderar länge och djupt på sin karaktär.






Och så lite allmänt hemmajox; Liam, sovrum, Liam äter pistagekräm som han specialbeställer från utlandet någonstans, notbladen jag hängt upp ovanför min pianohörna och kvällsljuset i vårt vardagsrum. Och det var hela april.

Daði Freyr | Think About Things

hajkkväll i vättlefjäll

I slutet av april var det tänkt att vi skulle gå ut på hajk. Eller rättare sagt, de andra gick ut på hajk, men jag orkade riktigt inte med: vi blev så många, och jag hade inte riktigt utrustning, och jag var allmänt hängig i april, och jag orkade liksom inte med allt ståhej det innebär att packa och greja, så jag avstod i sista minuten. Sedan kom Kricko och Lisa på att de skulle ta bilen ut bara under lördagkvällen, så då var det ju som att jag fick äta kakan och ha den kvar: Sova hemma i min egen sköna säng och slippa bära och kånka, men samtidigt fick jag lite utetid och vindskydd och natur! Och det blev en så himla fin kväll.


Men vi tar det väl från början. Efter en halvtimmes promenad från parkeringen blev vi flottade ut till den lilla ön de andra hade slagit läger på. Vindskydden i Vättlefjäll är ju tyvärr annars ganska slitna och ibland skräpiga (sånt gör en ju så ledsen?), men eftersom det här var ute på en ö och därmed mer svårtillgängligt var det i fint skick.


Framme!


Runtom var det molnigt, men rakt ovanför såg man en del blå himmel titta igenom.


De andra var i full gång med kvällsmatsfix när vi kom.


Det här är förresten Marie, Mikaelas elektrikerlärling som nu börjat hänga med oss. Kul kul, och välkommen i bloggen Marie!


Snart nog var jag också igång med matfixet. Jag hade med mig Anamma-korvar, som är de rimligaste sojakorvarna som finns att köpa just nu (vad jag vet). De är lite smetiga i konsistensen och går inte att grilla på pinne, men som tur var fanns det ett sådant här grillgaller som man kan klämma fast smetiga korvar i och vända på då och då. Mycket bra!





När jag ätit tog jag en kort promenad till andra sidan ön, bara för att sträcka på benen och se mig omkring lite. Fåglarna sjöng som tokiga, det var så vackert!




Sedan blev det hajkbananer (vilket faktiskt inte är min favorit - jag äter hellre chokladen kylskåpskall - eller förstås helt nedsmält som varm choklad) ...


... och allmän dans och hopp och lekar för att få upp värmen (jag hade för en gångs skull rätt kläder på mig, så jag frös inte, men är ju ändå inte den som är den).




Drömsk gruppbild i solnedgångsljus!


Strax innan det blev alldeles mörkt blev vi flottade tillbaka av Emma.


Och sedan fick vi den här djupblå promenaden genom skogen tillbaka till bilen.

Det var också den här helgen vi insåg (eller i alla fall jag) att vi måste åka på mer utflykter; att jag har ju det här gänget, och att vi allihop håller på att bli lite tokiga av att sitta fast hemma och inte komma ut så mycket. Och efter den insikten blev maj utflykternas månad. Det får ni se mer av snart!