I slutet av april var det tänkt att vi skulle gå ut på hajk. Eller rättare sagt, de andra gick ut på hajk, men jag orkade riktigt inte med: vi blev så många, och jag hade inte riktigt utrustning, och jag var allmänt hängig i april, och jag orkade liksom inte med allt ståhej det innebär att packa och greja, så jag avstod i sista minuten. Sedan kom Kricko och Lisa på att de skulle ta bilen ut bara under lördagkvällen, så då var det ju som att jag fick äta kakan och ha den kvar: Sova hemma i min egen sköna säng och slippa bära och kånka, men samtidigt fick jag lite utetid och vindskydd och natur! Och det blev en så himla fin kväll.
Men vi tar det väl från början. Efter en halvtimmes promenad från parkeringen blev vi flottade ut till den lilla ön de andra hade slagit läger på. Vindskydden i Vättlefjäll är ju tyvärr annars ganska slitna och ibland skräpiga (sånt gör en ju så ledsen?), men eftersom det här var ute på en ö och därmed mer svårtillgängligt var det i fint skick.
Framme!
Runtom var det molnigt, men rakt ovanför såg man en del blå himmel titta igenom.
De andra var i full gång med kvällsmatsfix när vi kom.
Det här är förresten Marie, Mikaelas elektrikerlärling som nu börjat hänga med oss. Kul kul, och välkommen i bloggen Marie!
Snart nog var jag också igång med matfixet. Jag hade med mig Anamma-korvar, som är de rimligaste sojakorvarna som finns att köpa just nu (vad jag vet). De är lite smetiga i konsistensen och går inte att grilla på pinne, men som tur var fanns det ett sådant här grillgaller som man kan klämma fast smetiga korvar i och vända på då och då. Mycket bra!
När jag ätit tog jag en kort promenad till andra sidan ön, bara för att sträcka på benen och se mig omkring lite. Fåglarna sjöng som tokiga, det var så vackert!
Sedan blev det hajkbananer (vilket faktiskt inte är min favorit - jag äter hellre chokladen kylskåpskall - eller förstås helt nedsmält som varm choklad) ...
... och allmän dans och hopp och lekar för att få upp värmen (jag hade för en gångs skull rätt kläder på mig, så jag frös inte, men är ju ändå inte den som är den).
Drömsk gruppbild i solnedgångsljus!
Strax innan det blev alldeles mörkt blev vi flottade tillbaka av Emma.
Och sedan fick vi den här djupblå promenaden genom skogen tillbaka till bilen.
Det var också den här helgen vi insåg (eller i alla fall jag) att vi måste åka på mer utflykter; att jag har ju det här gänget, och att vi allihop håller på att bli lite tokiga av att sitta fast hemma och inte komma ut så mycket. Och efter den insikten blev maj utflykternas månad. Det får ni se mer av snart!
No comments :
Post a Comment