swingin' spring 2023
Det var Swingin' Spring! Och West Coast Jitterbugs 40-årsjubileum! Jistanes. I 19 av de 40 åren har jag varit medlem. Nästa år har jag varit medlem i exakt halva mitt liv och definitivt hela mitt vuxenliv. Tänk att jag hittade lindy hopen?
Vi började på fredagen (ja egentligen var det danskväll på torsdagen också, men då fotade jag inget) med att bjuda hem Alex och Patricia (och förstås Miranda som bodde hos oss) på middag innan dansen.
Vi har ju fått ta del av deras gästfrihet i Köpenhamn massvis med gånger, och det var fint att få bjuda tillbaka äntligen, och dessutom härligt att hinna umgås lite innan en helg som jag redan visst skulle bli intensiv.
På fredagkvällen fotade jag inget (jag var ju inte officiell fotograf eller så, utan hade med mig kameran bara för att det var roligt) men på lördagen gick jag kurs och det var GRYMT.
Bäst var Marie (som syns på bild här) och Felipe, och Nils och Bianca. Tyckte jag!
Sedan hade jag bestämt mig för att gå hem och vila, men jag blev lockad att stanna en liten stund och småprata med den här goingen, nöjd med sina minst tre plåster på knät ...
... och Marianne, Pernilla och Paul. (Vet ej vad Liam pratar om här! :))
Senare samma kväll var jag tillbaka på Scandic Göteborg Central, där både danskvällar och en del av lektionerna ägde rum. Det var panelsamtal med några av föreningens egna oldtimers från åttiotalet och däromkring - jubileumsåret till ära - och det var så mysigt och fint att lyssna på. Blev varm i hjärtat (för sjuttiofjortonde gången denna helg) av tacksamhet för alla som jobbat så hårt i den här föreningen för att jag själv och alla andra ska få ha det så bra. Och stolthet över det jobb jag själv lagt ned genom åren, dessutom.
Tove var konferencier! Världsbäst och snyggast av alla! Särskilt på lördagskvällen när det var åttiotals- och glittertema. :)
Det blev dans!
Roligast är det ju att fota folk i luften. :)
De här kompanjonerna va!
Sedan lade jag ned kameran och åkte på efterfest på Forum.
Och under söndagens lektioner var jag ganska mör. :)
Men är det inte lite knäppt ändå att Skye och Frida har hållit på i så många år och så är de fortfarande bäst? Säger så kloka grejer och är så bra pedagoger? Så impad.
Under tedansen som följde på lektionerna gjorde Karin och jag en smart grej och delade på en pizza. Annars kan jag vara så osmart och glömma att äta middag, och sedan måste jag gå hem för att jag är så trött och sur. Men den här tedansen var jag redo! Dessutom var det fint att få lite tid ihop med Karin, eventet var så stort och maxat (på ett bra sätt!) att man knappt såg varandra under helgen.
Karin som "Tove luktar på mat" :)
Tedansen var för mig personligen en himla hit alltså! Jag har ju det alltid bäst på tedansen, oavsett event, och den här kvällen dansade jag mer än jag gjort på en enskild kväll sedan ... i alla fall före pandemin. Var bara så glad och pepp. Fantastisk musik fick vi också, bland annat från Rickard och Åsa (som spelade låtar som det dansats till under varje decennium av föreningens existens) ...
... och Susanna och Kate. Det var toppen helt enkelt!
Och SKYLTEN! Föreningens jubileumspresent till oss från oss själva, och som avtäcktes på torsdagens förkalas. Det har jag inga bilder på, avtäckningen alltså, men jag blev tårögd på riktigt! Det kändes så fint och festligt. Och den är en så vacker färgklick i salen.
Nämen vilken PANGHELG alltså. Önskar att vi kunde ha jubileum varje år, eller i alla fall att Swingin' Spring ska vara såhär varje år! <3
Red Garland | Hey Now
grövelsjön dag 5
Sista dagen i Grövelsjön blev också den bästa. Det här vädret! Snöglittret överallt. Hur kunde jag ha en sådan tur?
Jag vill bara förvarna om att om man inte vill titta på i alla fall tjugo bilder föreställande skidspår och skog i vackert väder (och en och annan lavskrika), så kan man hoppa över det här inlägget. :)
Anders och jag började vid Lövåsgården och åkte till Storsätra, en väldigt nätt tur med nästan bara platt och nerför. Så lyxigt. Inget jobbigt. Bara drömmigt. Jag längtar redan tillbaka!
Efter en liten stund kom vi till ett vindskydd där vi tog paus för att titta på lavskrikor. De är finurliga fåglar som lärt sig att hålla till där människor äter. Smidigt!
Och två dagar innan, då jag också matade lavskrikor, kom jag på att jag borde varit redo med systemkameran i handen. Det hade väl kunnat bli en fin bild, även om jag aldrig fotat en fågel förut i mitt liv? Och nu fick jag ju en chans till! Är fortfarande förtjust över det här mötet, det var så rart när fågeln landade och lyfte och jag kände klorna som små små piggar mot handen.
Den här tycker jag också om trots att den är oskarp. Så vackra vingar när den flyger iväg!
Sedan begav vi oss vidare.
Den här dagen träffade vi bland annat en författare som berättade om skvalrännor och som skrivit boken Nyfiken på geologi - Guide till 150 upplevelser i Sveriges landskap. Kul tyckte vi! Och så pratade vi med skidåkaren som skejtade och gjorde spåren som syns här ovan. SJUKT långa skär. Han delade glatt med sig av vilken växel han åkte på innan han for vidare. Fick lära mig mycket nytt den här dagen alltså! Man åker skejt i olika växlar! Tänk det.
Så småningom (alldeles för snart) landade vi nere i byn och mötte mamma och Ninna för lunch på Storsätra. Där har det blivit ännu finare sedan jag var där sist (alltså för 26 år sedan ...).
Men dalahästarna är kvar! Den största till vänster brukade jag rida på när jag var liten. Det fick vi nog inte. :)
Efter lunch var jag så sugen på mer att Anders och jag tog en extra liten omväg på väg hem istället för att åka direkt.
Men det här vädret! Snön på grenarna! Jag orkar inteeeee
Fin skylt!
På kvällen var vi hemma och tog det lugnt och packade och grejade. Mamma har bott in sig rejält i sitt nya underställ! Det är bra det.
Och kollade vad vi hittade i ett av Ninnas och Anders album! Familjen Ladström (och Ninna längst bak) på skidtur anno 1997. Även bildbevis på att mamma har samma jacka nu som då. :)
Här står vi sedan morgonen därpå på busshållplatsen och väntar på bussen till Mora. Buhu! Tiden gick för fort! Men det kanske ändå är bäst att åka hem medan man fortfarande är sugen. Så att man känner att det verkligen måste bli av att man får ge sig ut i skidspåret nästa år igen.
Sista bilden från resan! Tack Ninna och Anders för en underbar vintervecka. <3
Seinabo Sey | Suzuki
Subscribe to:
Posts
(
Atom
)