Andra dagen i Grövelsjön åkte jag skidor! Och det var UNDERBART! Men vi tar väl det från början.
Och från början, det vill säga på morgonen när jag vaknade, var det nitton minus. Men temperaturen steg sedan och vi hade mellan åtta och tolv minus varje dag på dagtid - det var perfekt.
Anders och Ninna hade tänkt ut en bra plats för mig att börja på, platt och med vacker utsikt. Vi visste ju inte riktigt hur det skulle gå. Jag kom bara ihåg att jag inte hade åkt längdskidor sedan jag var 13, och att sport aldrig har varit lätt för mig. Så jag förväntade mig att jag mest skulle harva fram liksom.
Men så blev det nu inte. Det var ju liksom bara att ... sätta igång? När jag väl fått på mig skidorna (inte helt lätt varje gång) kändes det hur naturligt som helst. Jag är fortfarande lite chockad över att kändes så självklart. Som att min kropp visste hur man skulle göra. Alltså, det gick ju inte fort eller så, men det brydde jag mig inte om. Det jag brydde mig om vad att det var så himla HÄRLIGT att åka skidor, hela rörelsemönstret, i kombination med allt det vackra runt omkring.
Och morbror Anders var stolt och nöjd!
Ja fult var det alltså inte! Vi åkte en liten sväng fram och tillbaka, tre kilometer tror jag det blev, och sedan åkte vi hem och tog lunchpaus.
Men efter lunch var det ut igen och den här gången följde mamma med!
Nöjda skidåkare!
Var ju också tvungen att stanna och ta kort på lite vackra bulliga snöformer.
På kvällen promenerade vi bort till Storsäterns vackra kapell ...
... där det var musik i vinterkväll, vilket var väldigt trevligt ...
... och sedan avslutade vi dagen med nyponsoppa till kvällsmat. Perfekt!
Dagen efter hade jag träningsvärk! Men inte så mycket som jag hade trott! (Vi tog ju det väldigt försiktigt också.) Den var mulet och dags för en tur till Gammeldalen via Valdalsbygget och tillbaka, en lagom liten tur på sex kilometer.
Fotade inget på vägen dit utan var mest nöjd med att skida fram genom skogen. Och här inne på norska sidan ligger Gammeldalen.
Fint fint fint!
Och det här mönstret som snön gjorde tyckte jag också var vackert.
Och den här stubben med tillhörande lav och snöformation likaså.
På väg tillbaka stannade vi vid Valdalsbygget och fikade i raststugan, precis som när jag var liten. Det kändes fint att minnas den här platsen från förr.
Någon före oss hade tänt i kaminen, så det var riktigt härligt och varmt därinne.
Macka, bulle och lakritste. Rena festen på utflykt! Allt blir ännu godare på utflykt, det är sedan gammalt.
När vi gick ut ur stugan sa Anders att jag skulle krossa lite kex och lägga i handen ...
... och här står väl jag och matar en lavskrika! Hallå va! Detta var så mysigt och roligt! Ja ni ser ju på min min hur förtjust och chockad jag var!
Och sedan skidade vi hemåt. Jag ramlade en gång på vägen tillbaka och tänkte medan jag kravlade mig upp att jag undrar varför jag ramlade nu? Bara tappade balansen helt sådär på platten? Svaret hade jag genast: Jaja, det är för att jag börjar bli trött, såklart.
Vackert i mulet väder också.
Kimbra feat. Ryan Lott | Foolish Thinking
No comments :
Post a Comment