På andra vandringsdagens morgon vaknade vi i det här lustiga lilla huset. Vi bodde på Backåkra vandrarhem och hade råkat boka det här lite av misstag - det stod på hemsidan att vårt rum låg i ett eget hus, men vi hade nog inte fattat att det skulle ligga mitt på innergården. Ett gäng barn jagade varandra runt vårt pyttelilla hus och skrek för fulla muggar till sommarlovssent på kvällen, och det var väldigt lyhört. Det kändes lite för ... mitt i all aktivitet, faktiskt.
Men allt annat på det här vandrarhemmet var fint och trevligt. Här är köket där vi lagade middag till exempel. Supertrevligt!
Och det här var frukostrummet ...
... men det var superfint väder, så liksom alla andra den här dagen valde vi att äta frukost på gården. Så mysigt!
Vi var trötta och ömma efter gårdagens 18 km, så vi tog en riktigt lugn förmiddag och checkade ut vid elva. Sedan sa vi hejdå till Backåkra.
Vi hittade en genväg tillbaka till leden, mycket smartare än bilvägen vi gått sista biten dagen innan. Upp på en liten kulle med utsikt ...
... och sedan förbi museet Dag Hammarskjölds Backåkra, som han köpte för att kunna skapa naturreservat av den omkringliggande marken, uttryckligen för att kunna bevara något till eftervärlden. Så jäkla bra. Men vi var ju på vandring och fick spara museet till en annan gång.
Första biten gick dagens etapp i vacker blandskog. Så mycket vackra ekar i Skåne! (Så mycket att jag fått för mig att det var Skånes landskapsväxt, men det är visst prästkrage.)
Sedan fotade jag visst bara Ulrik vandrandes:
Ett par timmar senare var vi framme vid Sandhammaren. Den här gången hade vi lärt oss läxan från gårdagen och kollat ordentligt på kartan i förväg - och visst, som vi misstänkt följde här flera kilometer sandstrand. Det var gassande sol och vi var inte sugna på den lösa sanden. Till denna del av Skåneleden sa vi alltså NOPE och bestämde oss för att ta bussen till Brantevik och hämta bilen. Nog för att vi var vandringssugna, men det fick vara slut på sånt här sandstrandstrams!
Men först, lunch i skuggan. Tyvärr hann jag inte bada, för vi var tvungna att komma med sista bussen (som gick halv fyra).
Men slutet gott, allting gott. Buss till Brantevik och sedan tog vi bilen till nattens boende, Villa Sandby. Där vilade vi i ett par timmar på eftermiddagen och sedan tog vi oss till den här trädgården med hipsterpizza. Det är inte klokt vad mycket pittoreska trädgårdar med hipsterpizza det finns därute i landet!
Mysigt är det ju.
Och middag fick vi i oss även om det var surdegspizza som tyvärr var extremt svår att äta. För hög för att få plats i munnen och för seg att skära i bitar. Svårt. Hur har de tänkt?
Efter middagen föreslog Ulrik kvällsutflykt. Ljuset var otroligt och temperaturen hade äntligen svalnat något, så jag sa såklart ja till det. Det visade sig att Glimmingehus låg alldeles i närheten. Där har jag aldrig varit, så vi åkte och tittade på det.
Det var en jättefin och alldeles lagom utflykt. Även om det såklart inte var öppet kan man ändå gå runt och titta på huset utifrån. Fortfarande lite hisnande för mig att det finns såhär gamla grejer som liksom bara står här och finns? Och har gjort det i många hundra år? Och att folk levde här? Är inte det coolt?
Gullig person som också gillar kvällsutflykter.
Sedan åkte vi tillbaka till vårt boende där gårdsplanen såg ut såhär i solnedgångsljuset. Ett avsnitt Great Pottery Throwdown senare slocknade vi som små ljus.
No comments :
Post a Comment