stughelg med blues gardeners del 1

Förra helgen åkte vi på stughelg med Blues Gardeners. Mest för att vi ville ha tid att kramas. Det blev två underbara dagar med alla typer av känslor, högt och lågt, tårar och skratt. Bästa sortens helg med bästa människorna. Såhär såg det ut:


Jag kom upp lagom till lunch, eftersom jag hade haft spelning dagen innan.


Kristian lagade fantastisk indisk mat som jag kunde äta! Jag tycker ju att indisk mat är gott, men när jag försöker äta det på restaurang är det alltid för starkt även om jag tar det allra minst starka. Det här kunde jag äta. Blev lite lycklig.


Så vackert, dessutom.


Lunchen tog några timmar eller så.


Och sen flyttade vi från matbordet för att slappa, prata och hänga på andra ställen. Det finns ju så mycket att prata om! Och så många kramar att utväxla varje gång man möter någon.


Och det finns behov av att uppsöka ensamhet, i en krets så intensiv som denna.

Jag fotade naturligtvis som en tok (vackra miljöer + vackert ljus + vackra människor = ja ni förstår ju att jag blev fotoknäpp), så det kommer mer bilder snart.

en soulspelning

I fredags spelade vi med KW and the Plupps (fråga inte - jag var inte med på den tiden någon kom på bandnamnet :)) på Artistens insparksfest. Det var så jäkla roligt, så roligt att jag stod på scen och tänkte "haha! Det är mitt liv att jag står här och sjunger! Shit vad grymt!". Här kommer lite ströfoton från kvällen.

Jag fotade lite när blåsarna soundcheckade:


Jonatan fotade sångsektionen och en av våra trumpetare i pausen:


Karin fotade mig lite när vi spelade:


Och så det viktigaste:


En massa guld.

Trijntje Oosterhuis | Everything Has Changed - Imaani's Song

folket i bloggen

Folk undrar rätt ofta vilka alla är i bloggen. Och jag är ju inte den som är den, så här kommer det: Mastodontinlägget om folket i bloggen! Jag har ju turen att ha otroligt mycket vackra människor omkring mig. Det här är de som har synts i bloggen med bild och namn minst fem gånger det senaste året, för någonstans var jag ju tvungen att dra gränsen. Om du också vill vara med i det här inlägget är det bara att se till att träffa mig oftare. :)

Här är de, de vackraste människorna i mitt liv, i bokstavsordning:


ANNA (CARLSSON) och jag lärde känna varandra på Ljungskile men blev nära vänner först när vi var med i samma operaprojekt 2011. Fort, så fort att vi nästan inte hann med, blev hon helt oumbärlig för mig. Vi är rätt olika och ändå skrattar folk åt hur lika vi pratar. Hon läser till klassisk sångpedagog precis som jag gjorde och förutom sången och det delar vi en förkärlek för genusdiskussioner, romantiska komedier och fester. Ofta refererad till som min ena bästis. Syns i bloggen till exempel här, här och här.


ANNA (HAMNEBO) och jag gick på musiklinjen på SVF ihop när det begav sig och hade en jazzensemble tillsammans redan då - min allra första. Nu är hon läkare men spelar fortfarande bas så himla grymt förstås. Dessutom sjöng vi länge i Härlanda kammarkör tillsammans. Anna är en av de klokaste personer jag vet och bara lite mindre drastisk än jag, och söndagskvällarna hemma hos henne och Johannes i Majorna är ungefär så mysigt man kan ha det. Syns i bloggen till exempel här, här och här.


DANIEL och jag lärde känna varandra på internet sommaren 2002 - bara några veckor innan han turligt nog skulle flytta till stan och börja plugga. Då gick jag fortfarande på gymnasiet och tänkte på hur grymt det skulle vara att bo ihop någon gång. Några år senare flyttade han in i kollektivet; tänk så det kan bli. :) Nu jobbar han med "datorer och sånt" och håller på med allmänt hurtiga och sportiga grejer (det var inte för inte som kollektivet hette Hurtbullen, i vilket Johan och Daniel var hurt och jag var bullen). Precis som för tolv år sedan ser han fortfarande ut som en sol när han skrattar. Syns i bloggen till exempel här, här och här.


DAVID får man på köpet när man lär känna Johanna eftersom de är syskon. Så himla bra! Han är ofta med på ett hörn när man träffar henne - till exempel på dansen (lindy, inte blues), på hajker med Friluftsgruppen, och hemma hos Johanna på film- eller pysselkvällar. Han är lågmäld och kommunicerar alldeles precis tvärtom mot mig, vilket bäddar för intressanta situationer, men på sitt just lågmälda sätt är han en av de absolut roligaste personer jag känner. Kan sy och klä ut sig till orch och är fantastisk. Syns i bloggen till exempel här, här och här.


FIA och jag lärde känna varandra när jag kom tillbaka till musikhögskolan efter mitt uppehåll; hon är slagverkare och hörde alltså till de människor jag automatiskt fick i min umgängeskrets. När hon blev mellan två lägenheter bodde hon i kollektivet i sex veckor, och passade in hos oss som fisken i vattnet. Och snart nog började hon dansa lindy hop, vilket är fantastiskt, för nu får man träffa henne ännu oftare. Hon är en strålande själ. Syns i bloggen till exempel här, här och här.


FREDRIK går i samma klass som Karin L, Karolina och de andra, och det var från början via dem som jag träffade honom. Ganska raskt frågade jag om han ville spela saxofon i ett jazzprojekt jag hade då, och nu vill jag aldrig ha någon annan saxofonist. Han har kammarkörens enligt mig vackraste basröst, vinner över mig i Quizkampen och är förutom trevlig rent löjligt allmänbildad. Syns i bloggen till exempel här, här och här.


HANNAH både dansar blues och går på musikhögskolan, så liksom Fia har jag turen att träffa henne ofta. Hennes sångröst är to die for (bland annat spelar hon i det eminenta bandet The Storm and the Fire). liksom hennes fina personlighet och kramar. Dessutom är hon fantastiskt rolig och pratar alltid på någon finurlig dialekt med finurliga svensk-amerikanska uttryck. Syns i bloggen till exempel här, här och här.


JOHAN och jag lärde känna varandra när vi bodde i samma hus 2007. Snart flyttade jag in i hans kollektiv. Han är den enda person jag hittills har kunnat bo med helt smärtfritt: inte ett enda bråk på fyra år, fast vi i princip bodde i knät på varandra. Johan kan allt som jag inte kan: vara snäll, baka bröd, skruva isär och ihop grejer, trolla med datorn, springa långt och bo i tält. Vi är så olika som man kan bli i intensitet och livsstil men allt går att förklara med väldigt få ord eller ljud på vårt eget konstiga språk. Ofta refererad till som min ena bästis. Syns i bloggen till exempel här, här och här.


JOHANNA är en del av bluesfamiljen och likaledes en del av Trevliga Trion Med Bihang (Trevliga Trion är David, Lisa och Johanna, och bihang är alla andra som vill vara med, primärt jag). Hon planerar både hajker och bluesdansevents med bravur, tycker att träning är roligare ju jobbigare det är och har allmänt tusen järn i elden, men hon är lika bra på att kramas, fika och prata mjukt om livet. Syns i bloggen till exempel här, här och här.


JOHANNES och jag träffades på en buss när vi var 17. Jag skulle på en väns teaterföreställning och hörde att personen framför mig på bussen frågade var man ska gå av om man ska till Backa kulturhus. Istället för att fråga busschauffören samma sak, frågade jag personen framför mig vad han fått för svar. Han nickade mot cellofanbuketten jag bar på och frågade om jag också skulle på teater? Nu har vi varit vänner i tretton år. Han bor i Stockholm med sin flickvän och son och läser samhällsplanering (men han är också matros och har seglat många varv med Ostindiefararen samt har en kandidat i viola från Malmö musikhögskola). Syns i bloggen till exempel här, här och här.


JONATHAN är en underbar människa och pianist som jag lärde känna när vi gick på musikhögskolan samtidigt. Jag bad honom spela piano på min examenskonsert, och nu har vi en duo tillsammans. Det är magiskt att spela tillsammans med honom. Vi ses gärna över frukost och planerar repertoar och administration, men varje gång måste vi ägna minst en timme åt att prata om våra liv, om politik och om världen. Bästa sortens duo. Syns i bloggen till exempel här, här och här.


KARIN och jag träffades i Härlanda kammarkör, efter att jag tog dit Sofia som tog dit Karin. :) Hon läste till förskollärare först, men musiken drog för hårt, så nu går hon på musikhögskolan på samma program som jag gick, klassisk sångpedagog. Tillhör det gäng musikhögskolefolk som jag träffar mest (där även Karolina och Fredrik ingår) och är dessutom med i skolans kammarkör, så jag får fortfarande sitta bredvid henne i kören, hurra! Syns i bloggen till exempel här, här och här.


KAROLINA går i musiklärarfyran liksom Karin och Fredrik. Vi lärde känna varandra på riktigt när hon började i skolans kammarkör och vi var på körresa till Skottland för två år sedan. Sedan visade det sig att jag ju redan hade många andra bekantskaper i hennes gäng och att vi ändå sågs hela tiden på skolan. Sedan blev det utanför skolan med, vilket ju är en fantastisk utveckling. Till råga på allt bor hon i samma hus som Åse, Fredrik & c:o. Hon kan spela en massa instrument, pratar fin norrländska och får mig alltid att skratta. Syns i bloggen till exempel här, här och här.


KRISTOFFER och jag lärde känna varandra i Svenska Kyrkans Unga när vi var små, men sedan vår förening upplöstes och jag så småningom tappade alla andra, har vi hållit kontakten. Han är filmnörd och kattnörd och har alltid fina kalas, men säger inte heller nej till konstmuseum, eftermiddagspromenad eller juicedate. Syns i bloggen till exempel här, här och här.


LISA är en del av bluesfamiljen och en allmänt fantastisk gosare. Förutom att dansa blues, lindy hop och - hrmpf - boogie woogie, sjunger hon i kör, åker på medeltidsveckan, går på hajk, läser kriminologi, kan baka precis vad som helst och gör en himmelsk grapefruktmarmelad. Dessutom är hon lika förtjust i att bada som jag och helst vid udda tidpunkter på dygnet. Syns i bloggen till exempel här, här och här.


MARIA var ursprungligen vän till min gymnasiepojkvän Aron. Förhållandet med honom tog slut förstås men Maria har jag kvar, till min förtjusning. Nu är hon pastor, tyvärr i Stockholm, så vi ses inte så ofta som vi skulle vilja. Men när vi gör det är det alltid gött. Maria har fina tatueringar, en fin make och en liten alldeles ny unge. Hon tycker lika mycket om Harry Potter som jag, går att prata med om allt och är en av mina andliga förebilder. Syns i bloggen till exempel här, här och här.


MATTIAS är en del av bluesfamiljen - dess grundare, faktiskt, eftersom han tillsammans med Elin drog igång de första blueskvällarna när han hade flyttat hit från USA. Det är han som lärt mig att föra i blues, och att switchdansa (att byta mellan att föra och följa medan man dansar), och nu idag kan jag inte tänka mig bluesdans utan det. Förutom att dansa blues springer han maraton, åker Vasalopp, är doktor i fysik och en person man inte vill ha i motståndarlaget när man quizar, samt spelar bluespiano. Syns i bloggen till exempel här, här och här.


ROBIN är den mest kreativa person jag känner och fortfarande den vars omdöme jag bryr mig mest om. Vi lärde känna varandra när jag 2003 beställde hans fantastiska zine (om man kan kalla det det) Immpuls och han levererade det personligen hem till mig; den gången satt vi i trädgården och pratade i sex timmar. Sedan dess har jag bott i Lyon och Jönköping och Ljungskile och han i Luleå och Malmö och Berlin, men nu är vi i samma stad och kan äta semlor och diskutera film och livet i lugn och ro. Syns i bloggen till exempel här, här och här.


SARA var den första vännen från lindyn som jag började träffa utanför dansen. Hon är sjuksköterska och alldeles nyss försvann hon till Rwanda i flera månader för sin master. Förutom en fantastisk dansare och strålande på att ha trevliga fester är hon modig, klok och inte rädd för nånting. Syns i bloggen till exempel här, här och här.


SOFIA gick i min första klass på musikhögskolan; hon läste till klassisk violinpedagog och vi hade flera kammarmusikensembler ihop. När jag var iväg för att lära mig sjunga jazz bodde hon i Bulgarien i flera vändor och blev en ännu grymmare violinist. Men nu är hon äntligen tillbaka i Göteborg och vi kan fika, promenera och ha bastubruncher. Sofia är heltokig och samtidigt en av de bästa lyssnarna jag vet; hon har ett precist och omedvetet sätt att läsa av när man behöver kloka råd och när man bara behöver kram och trams. Syns i bloggen till exempel här, här och här.


TOVE är ett annat av dessa fantastiska syskon man kan ha turen att få på köpet. Hon är syster till Karin och vi sjöng länge i Härlanda kammarkör ihop. Hon är en fena på genusvetenskap och trevliga nörderier såsom fanfiction, jobbar som barnansvarig på Operan och dessutom ser man henne på lindyn ibland, till min stora glädje. Syns i bloggen till exempel här, här och här.


ÅSE var min mesta klasskamrat på Ljungskile, det vill säga den enda andra jazzsångerskan. Vi gick två år ihop, bodde i rummen bredvid varandra i korridoren, och tog många promenader för att ventilera sången, känslorna och våra hopplösa, underbara musiker. Nu läser hon statsvetarprogrammet och är fortfarande en av de mest musikaliskt allmänbildade personer som finns. Samt rolig, alltid snygg och allmänt fantastisk. Syns i bloggen till exempel här, här och här.

septemberbad

I onsdags åkte jag ut lite tidigare till jobbet för att hinna äta lunch och gå och bada med min fina kollega Elin. Det var så gott för kroppen och själen. Solen värmer fortfarande. Septemberbad. (2014 är mitt livs längsta badsäsong! Jag började 26 april.)

Jennifer Brown | Alive

vardagen; vad det nu är

Vardag. Jag vet inte vad det är. Är det jobb som är vardag? Jag jobbar två dagar i veckan - det vill säga, om man räknar schemalagd tid som jobb. Resten av min tid är lektionsplanering i sång och kör och dans, privatelever i sång, mina egna sånglektioner för min sångpedagog, egen övning, sjunga i körer, dansa, repa med band, ha spelningar, fota, redigera bilder, skicka fakturor, frukostar, vänner, plugga repertoar, sova, morgonpromenader, diska, fester, pianokadenser, sjukgymnastik, plugga en fristående kurs i rytmik & timing, planera bluesevents, middagar, vandra i skogen, filmkvällar med vänner, filmkvällar ensam. Är det vardag? Det känns aldrig som vardag. Jag vet inte vad vardag är.

Här är en sorts vardag, i alla fall. Någon bild om dagen i en vecka, den veckan som just gick (fast utan körplanering och egen övning och skicka fakturor och planka låtar och redigera bilder, för det är så svårt att fota).


MÅNDAG 21:07 Lugnet efter stormen. På måndagar har jag sångelever och körer i rask följd hela eftermiddagen och kvällen. Sist ut är popkören för vuxna. Jag har fantastiskt kul med dem, och är alltid helt matt efteråt.


MÅNDAG 23:22 Kvällens lindy-DJ KuriÅsa. Vid elva är danskvällen officiellt slut, men vi lyckades övertala henne att spela bara en liten stund till. Det blev en fantastisk danskväll och jag tänker plötsligt att det kanske kommer passa mig alldeles utmärkt att jobba måndagar och inte kunna dyka upp på socialdansen förrän tjugo i tio: Då är det mer plats på dansgolvet, men de flesta av mina vänner är ändå kvar. Hade så, så många grymma danser denna kväll.


TISDAG 16:11 Lång planeringsdag på jobbet med havspromenad mitt i.


ONSDAG 00:36 Elin plockar undan det sista efter kvällens blues. Det är nästan larvigt hur lycklig bluesen gör mig just nu. Denna kväll dansade jag med flera av de där dansarna, de där som inte bara är fantastiska dansare själva, utan som på något märkligt mystiskt vis får mig att bli bättre än jag egentligen är. Bättre, mjukare, tryggare, snyggare än jag egentligen är. Jag vet inte hur de gör, men det är underbart.


ONSDAG 20:39 På väg hem från planeringsmöte med Friluftsgruppen. Schemat för hösten ser kalas ut! Gå med i gruppen på facebook och kom med ut och vandra! Det är för alla.


TORSDAG 10:24 Hej från sjukgymnastens omklädningsrum.


TORSDAG 21:39 Filip prövar foajépianot efter kvällens Amanda-rep.


TORSDAG 22:02 Hemgång från Linné längs Övre Husar.


FREDAG 15:41 + 18:08 Hjälper Johan att äta upp bröllopstårtan i fyra timmar. Angenäm fredagseftermiddag!


LÖRDAG 00:45 Kväll hemma med mig själv, min dator och mina böcker. Har precis börjat läsa Game of Thrones. Alla säger att jag skulle tycka att teveserien är så bra och intressant, men det är för mycket våld i för att jag ska kunna se den på teve, så jag tänkte läsa den istället.


SÖNDAG 03:30 Glömde att fota hela lördagen och kom ihåg det först alldeles precis när jag gått och lagt mig. Efter, ja, naturligtvis: ännu en fantastisk danskväll. Det var Stomp Off (=terminsstartskalas) med piratblues (= när det egentligen är lindykväll, men blueslängtan blir så stor att ett gäng smiter in i lilla salen och spelar lite blues) av den där sorten där man dansar en coh en halv timme med samma person bara för att det är så jäkla grymt.


SÖNDAG 16:07 Happy Dinosaurs - sångsektionen i KW and the Plupps - repar inför giget på insparksfesten i övermorgon.

Gustav Davidsson | Om att flyga